Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi ville bära vår fångst öfver myren och en liten bergås,
vid hvars fot fans jämnare mark. Tåget sattes i gång, men
bördan var tung, allt för tung, och gladt ljödo skrattsal-
vorna när någon vacklade. Hviloplatserna blefvo helt nära
hvarandra, och svettdropparne började åter komma rullande
utefter kinden. Fyra buro, och den femte gick bredvid och
bar bössorna.
Vi hade gått en bit, och det var nu I:s tur att hvila,
då han helt oförmodadt angreps af den för jägare bekanta
»skytteskälfvan». Det är en egendoralig åkomma. Sjelf
har jag aldrig varit utsatt för den sedan pojkåren, då man
fick just som en elektrisk stöt när en fågel flög upp i när-
heten, eller gjorde ett alnshögt hopp vid åsynen af en stac-
kars jösse. Vid allvarligare jagter har jag aldrig märkt en
skymt af något sådant, men väl hört af flere gamla jägare,
att skytteskälfvan brukar infinna sig efter öfverståndna faror.
I:s skytteskälfva måste dock varit af lindrigare art, ty ehuru
hela kroppen och lemmarne skakade, liksom vid en fross-
attack, återvann han dock ganska fort herraväldet öfver så
väl själ som kropp.
Ganska glada voro emellertid alla, då vi med björnen
hunnit utför bergåsen och Isak ankom med Norsken och
släden. Från de uppslagna matsäckarne fingo vi mödans
lön, och vid den sprakande brasan torkade vi våra af svett
genomvåta kläder. Snart var äfven den fröjden slut. Nalle
nedlades i släden, och så var afskedsstunden inne. Våra
jagtkamrater togo af åt öster, och jag sammanträffade sedan
aldrig med dem. De nedlade tidigt nog gevären och kvar-
stå i mitt minne som redbara män och dugtiga jägare. Se-
dan mina andra kamrater och jag nedkommit till sjön, hop-
pade vi in i släden och körde friskt på mot hemmet.
Under tiden hade en tjock molnbank uppstigit i vester,
hvilket gaf Isak anledning att med en viss triumferande
min säga: »Jo, jo! Den utäcken (ufven), som ropade i natt,
visste nog, vi skulle få snö; få se om vi hinna undan innan
ovädret kommer.» Då vi hunnit öfver sjön, måste vi gå
öfver bergåsen och funno gårdagens bro öfver Killbäcken
tillfrusen och ganska stark. Vi voro snart vid timmer-
kojorna, der vi för en talrik samling timmerkörare måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
