Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med till marknaden. det visste jag, ty dertill var Anders
alltför fattig.
Då jag meddelade honom att jag fått fritt samt löfte
att begagna herrgårdshundarne. blef han lika glad som jag,
och så rådgjorde vi, hvaråt vi skulle ställa vår kosa. Re-
sultatet blef, att vi skulle begifva oss till Mjögsjö-höjden
och vidare till andra finntorp, der vi hört sägas att det
fans godt om allt slags vildt. Den ifrågavarande marken
låg ungefär en mil nordost om bruket och begränsades af
ett par mindre skogsströmmar, Mjögan och Ekan, der det
skulle finnas godt om laxöringar.
Sedan vi bestämt oss för färden, uppstad en fråga som
var kinkig nog att komma till rätta med: det var mat-
sicksfrågan. Nog trodde jag mig om att kunna få något,
men Anders hade intet att taga med. Inga penningar egde
heller någondera af oss, och icke fans just mycket i matväg
att få i finntorpen. Det var betänkligt, hur vi än vände
saken. Anders fann dock en utväg. »Hör Gustaf» sade
han, »månne han icke skulle kunna få några sillar och ett
par torrfiskar från magasinet, om han ber förvaltaren?»
Jo, jag ville försöka, och för att genast komma på det
klara med matsäcksfrågan, följde Anders mig upp till herr-
gården. Under mitt besök på kontoret stod Anders bakom
stallknuten och väntade. Han ville ej gå fram och visa sig
på herrgården, ifall vi misslyckades, sade han. Hans tvekan
gjorde äfven mig litet modfäld. men hela vår tillämnade
storjagt berodde ju på matfrågan, hvarför jag tog mod till
mig och gick upp till förvaltaren.
Han var sysselsatt med att packa sin nattsäck då jag
androg mitt ärende. »Asch,» sade han, »inte får du gå så
långt bort! Ni kan bli borta i skogen och ej hitta hem.
Nej du, jaga ni här hemomkring! Det duger bra för sådana
jägare, och för resten hvem tror du har tid springa på ma-
gasinet nu för dina upptåg. Gå din väg!»
Ja. den tiden och vid mina år var man van att lyda,
hvarför jag med tungt sinne förfogade mig ut igen och var
en bit på väg till Anders’ gömställe då någon ropade på mig.
Det var Uno H. Vi hade varit skolkamrater i Magi-
sterns skola eller räknade oss som sådana, ehuru Uno var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
