Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pass, då det small för Anders, hvarefter han ifrigt lockade
på hundarne, ty nu voro de alla tre efter haren. Drefvet
kom åter i gång, men snart blef det tyst, som jag tyckte,
vid elfstranden. Jag stod länge och väntade, att hundarne
skulle få upp igen, men då ingenting hvarken hördes eller
syntes till, ropade jag.
Nu fick jag strax svar från Anders, och om en stund
kom han knogande med våra i björken upphängda harar.
Han syntes trött och modfäld och var åtföljd af alla tre
hundarne. »Hur är det med dig, Anders?» frågade jag, då
han kom närmare. — »Åh, jag är arg på hundarne; de ha
ätit upp haren jag sköt på. Hörde han icke, att haren skrek
då de togo honom?»
Nej, det hade jag ej hört. »»Jo, de togo honom vid
elfven, det hörde jag väl, men när jag kom dit, kunde jag
ej finna dem förr än de redan ätit upp alltsammans. Hur
gick det med den haren ban sköt två skott på?» — »»Jo.
den är nere hos Siffri; jag träffade Märta här nere i vägen,
och hon tog den, jemte en tjäder som jag äfven skjutit, med
hem.» — »Nej, hvad säger han! Har han skjutit en tjäder
också?» — »Ja!» — »Åh så roligt! Var det icke det jag
sade, att det var storfuggel jag hörde som flög. Jo, jo, det.
var allt inga hjerpar det. Är det långt till Siffritorpet?»
— »Nej!» — »Då gå vi dit; det blir snart mörkt, så vi få
se oss om efter nattkvarter. Har han sett ängen och ladan
Nils talte om?» — »Nej.»
»Hit med kopplen, skall jag taga hundarne,» sade jag-
»Det behöfs inte,» trodde Anders; »de äro så mätta nu, så.
de gå ingen väg.» Men hur det var, så kopplade jag dem,
och så gingo vi vägen fram, allt under det Anders trätte
på hundarne som ätit upp haren och jag beskref min jagt,
kolbottnen och allt som dertill hörde.
Det var nedmörkt då vi kommo fram till Siffritor-
pet. Både Märta och hennes mor Bolla kommo emot.
oss och tyckte vi voro några stollar som ej gingo till bys
medan dagen lyste, utan gingo och ranglade i mörkret.
Det vore rart. om icke trollen en vacker dag droge af
med oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
