Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drefs af den vattenrika Jösseforsen och hade, liksom laxfisket,
arrenderats af förvaltarens patroner. Jag var gerna med
då laxmjärdarna vittjades. Sjelf hade jag i ett gammalt nät
fångat en stor lax, och den glädje jag dervid kände har
aldrig gått ur mitt minne.
Redan då vi hunno fram till Jösseforsen hade regnet
slutat och himlen klarnat. Visst blåste det friskt, men vädret
var på det hela vackert. Intresserad och upptagen af vårt
fiske, som slagit väl ut, glömde jag jagten, tills vi påträffade
gamle Olle, en af plankbärarne, och förvaltaren frågade ho-
nom: »Fins det mycket harar der borta hos dig, Olle?» Olle
bodde på andra sidan Elgå-fjorden en half mil från bruket,
i en trakt känd som god jagtmark.
»Vet ej så noga, förvaltarn. Jag är här alla dagar
och har ej varit i skogen på hela sommaren; men tåcka brukar
skutta öfverallt hemma i höjden.» — »Tror du det lugnar
på 1 kväll?» »Ja. säkert, förvaltarn; nu få vi grant vä-
der en tid.»
Så gingo vi från Olle och språkade vid andra arbetare,
och stundom sändes jag bort i något ärende. Fram på för-
middagen sade förvaltaren, att vi ej skulle gå hem till mid-
dagen; han hade låtit koka en lax åt oss och skickat hem
efter matsäck. Ett par timmar derefter gingo vi iu på ett
litet kontor, som begagnades för uppskrifningarne vid sågen,
och der utanför stodo alla våra tre hundar bundna. På
trappan satt en karl med våra bössor och jagtdon samt en
matsäckskorg.
Hurra! Nu visste jag hvad som skulle bli utaf och
började fråga likt och olikt. Ja, vi skulle åt skogen nu.
»Hade vi väntat så länge på hyggligt väder, så vore bäst
passa på då sådant inträffat,» sade förvaltaren, som nog också
längtade till skogs. »Nu äta vi, och sedan får du springa
ned till Olle och säga honom, att han skall med oss och
rusta till vår båt.»
Det blef dock ej så hastig afresa för oss. Först vid
femtiden på aftonen satte vi från land med Olle vid årorna.
Nu hade det blifvit alldeles lugnt, och Olle rodde raskt, men
icke tyckte jag det gick fort nog. Det var en bit att gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
