Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke eftersändt vår läkare, hade jag nog gifvit mig af till
skogen, men det var nu ogörligt. Mina tankar voro dock
der.
Den dagen, liksom den följande, förflöt utan att jag
hörde något af mina björnjägare. Björnen var tydligen på
språng och de efter honom. Men det var ogörligt för mig
att med någon utsigt att lyckas söka upp dem. Man fick
ha tålamod, ehuru nog alla jägare förstå, det ville till.
Då jag tredje dagen vaknade, rapporterades, att jägarne
vore hemma, men utan björn, och nu sofve som stockar.
Glad att ingen ledsamhet händt, lät jag dem sofva så
länge de ville. Jag fick dock snart höra, hur jagten aflupit.
De hade vid framkomsten till ringen öfverlämnat led-
ningen af jagten åt Kröjts, såsom den mest erfarne, och han
hade ställt ut dem på gammalt manér en bit mellan hvar
man, der de skulle söka inom ett gifvet område, ty björ-
nens spår hade varit utplånade. MHundarne förde flygel-
männen i koppel, och så gick man framåt.
Allt gick bra en stund, tills B. fick höra något buller
bakom sig. Först trodde han det var någon kamrat, men
så ville han se, om så var. Det drog ut några ögonblick
innan han hunnit vända skidorna, och då fick han se det
var björnen. Denne hann dock undan en bit innan B. kom
sig för att skjuta; men small gjorde det, och om några
ögonblick var björnen ur sikte. Nu släpptes hundarne, och
så kom jagten i gång: björnen före, så hundarne, och der-
efter hela bundten af jägare. Ingen handlade gemensamt
med den andre; hvar och en sökte komma inom håll och
genskjuta drefvet, och så gick det en timme eller ett par,
då det föll björnen in att vända mot vester och nedåt sjön.
Nu blef marken svår och brant, men man vann på
björnen, tills man gjorde en kullerbytta och blef efter.
Kröjts hann dock så nära, att han såg björnen gå ut på
isen och taga vägen till andra sidan af sjön. På vägen
mötte han en gumma, som sköt en kälke. Hvilken blef
räddast, björnen eller gumman, det visste ej Kröjts, ej heller
Isak, som anlände till stället; men att hundarne vände om,
skrämda af gummans tjut, det var då säkert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
