Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Disponenterna, som ej förut sett jagtstugan, voro för-
tjusta. »Det var värdt en resa hit blott för att få se stugan,»
förklarade de. Som hedersgäster och äldste fingo disponen-
ten 8. och min granne B. det ena rummet. Vi öfriga slogo
oss ned midt emot i det andra. Med mina två karlar blefvo
vi åtta, men ändock hurrade vi då min granne i söder in-
spektor B. jemte sin karl körde fram.
Kröjts bjöd på kaffe, som han sjelf kokat, och make till
godt kaffe hade ingen i den samlingen smakat på, det måste
vi hafva avec till!
N. och jag måste snart lämna kamraterna åt sig sjelfva,
ty nu emot kvällen anlände vårt folk. Fäbodestället Finn-
bodarne har rätt många stugor, der alla fingo rum; också
bolmade röken upp från den ena stugan efter den andra,
i den mån de togos i besittning af ankommande. Kröjts gick
omkring och bjöd på välkomstsup, matsäckar kommo fram,
eldarne uppfriskades, och man gladde sig åt kommande dag.
Då vi visste, att en del folk, som bodde närmast, eller blott
en halfmil från björnringen, skulle ligga i sina hem, be-
stämde vi, att uppropet ej skulle ske förrän klockan sju.
Vi ville äfven låta solen uppmjuka snön litet, på det att
uppställningen skulle kunna ske så tyst som möjligt. Då
Venjansfolket icke äro hvad man kallar morgonkarlar, hel-
sades denna anordning med bifall; man hann sofva sig full-
söfd, äfven om man surrade litet på kvällen.
Man kom dock tidigt nog till sängs, d. v. s. man
lade sig bredvid hvarandra på slädhudar, fällar och pelsar
samt för öfrigt hvad som kunde användas till bädd och ut-
bredas på golfvet. Karlarne reste upp grofva torrfurukubbar
i spiseln, och så var nattbrasan färdig. Dess klara sken och
muntra sprakande inbjödo icke till ro.
Och så kom skämtet och jagthistorierna i gång jämte
många andra Jlustigheter. Man drog ben- och fingerkrok,
aflade vighetsprof, och det på ett sätt som framkallade så-
dana skrattsalfvor, att våra hedersgäster kommo från sitt
rum för att taga reda på orsaken till vår högljudda glädje,
och först sent kom man till verklig ro.
Så kom morgonen. Öfver sofvande pelsgubbar stego den
raske och duglige disponenten N., mina båda medhjelpare samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
