Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så småningom gledo vi, under oafbrutet fiske, utför den
lindriga forsen ned till Resjön. Här togo vi in våra flugor,
satte små harrar på svivel-kroken och rodde efter stränderna
för att fånga några gäddor. Under tiden sprang Larm på
land för att snoka rätt på och fösa en andkulle ut på vatt-
net till oss. Ingen lycka hade vi hvarken med det ena eller
det andra, hvarken med jagt eller fiske. Larm fann icke
en enda and, och vi fingo blott ett par små gäddor.
Så kommo vi till Resjödammen och funno der en täm-
ligen bra och stor koja, eller så kallad flottbarack. Den
hyfsade vi ren, tände eld, rökte ut myggen och lade oss att
sofva, ty det behöfde vi. Men då elden slocknade och röken
fördunstade, beto myggorpa oss vakna igen. Det blef ingen
ro förr än vi kommo i forsen igen.
Så drogo vi båten öfver dammen, rodde ut i strömmen,
släppte ned vår sänksten och slängde ut flugorna.
Det blåste en lindrig vestanvind, jämt så hård, att myg-
gor och flugor icke kunde komma ut till oss, ehuru de för-
sökte. De kommo med en sådan fart att de ej kunde stanna.
Anders och jag hånade dem och njöto af att vara dessa små
odjur kvitt.
Här sutto vi tills solen stod nära middag. Helt få fiskar
hade vi fått, och nu hade de alldeles slutat se åt våra
flugor.
Vi hade just intet annat att göra under väntan på Jon
än sofva, hvarför vi kröpo ned på båtens botten och lade oss.
Fria från myggorna, lågo vi och pratade en stund och
kände båten sakta vaggas af strömmens aldrig hvilande
vågor, kände hur han drog på ankartåget, hur han kryssade
fram och åter, och hörde hur strömmen brusade: det gick ej
längre att hålla sig vaken.
Slutligen voro vi fullsöfda och började meta igen, med
lika dåligt resultat. Det var »ena lathundar till fiskar»,
tyckte Anders, och det tyckte jag med. Så småningom flyt-
tade vi oss ned åt forsen, och som denna är helt kort, voro
vi snart vid sjön Hessingen, der vi skulle möta Jon; men
ännu var det långt till dagens slut.
Under afvaktan derpå skulle vi åter försöka gäddorna.
Så rodde vi rundt sjön en gång utan napp. »Det blir bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
