Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod han strax bakom oss. »Tyst och stilla,» hviskade jag
till Albin; »här är fågel.» — »Ja, här flög upp en hel ’skock’
då jag gick till stugan.» — »Och du visste ju icke om någon
fågel alls, då jag frågade dig.» — »Nej icke hvar det satt
någon!» Var pojken mindre vetande?
Jag hade nu ej tid att undersöka den saken, utan följde
hunden, som sakta avancerade, och så flög der en fågel upp
utom håll. Några minuter derefter stod Hallå igen; det
gick på samma sätt, och så flera gånger, och detta i busk-
mark, der fåglarna hade skydd. Det var klart, att här hade
någon jägare varit före mig. Men om någon sådan visste
ej skogvaktarens son det minsta.
I sträckmarsch gingo vi nu till de omnämnda tjäder-
fåglarna. Af förvaltaren hade jag fått veta platsen och
derefter utsatt den på min karta. Den var föröfrigt lätt
att finna, ty fåglarna hade blifvit sedda i kanten af en större
mosse, hvarifrån gick ett stort dike eller kanal med en
damm. Der var platsen, och dit förde mig ganska riktigt
min vägvisare.
Hallå fick söka, och vi gjorde ring efter ring, den ena
större än den andra, utan att finna fåglarna. Mer än en
timme hade vi så gått i den våta, steniga och sumpiga
marken, då jag stannade och frågade Albin, om han kunde
utfundera hvar fåglarna voro, efter vi ej återfunno dem.
Nej, hvar de voro, det kunde han ej veta, men trodde, att
de vore döda. »Hvarför tror du det?»
»Jo, far och de andra arbetarne hade funnit sju tjäder-
ungar drunknade i diket strax nedom stället der patron
såg dem.»
»Och så låter du mig gå här i timtal och söka dem!»
Härtill svarade Albin ej ett ord. Jag hade nu klart för
mig, att det rykte skogsbornpa i nordöstra Vestmanland hade
om sig, att vara mycket enfaldiga, icke saknade grund.
För mig återstod intet annat än att söka upp några
andra fåglar. Jag följde mosskanten, och ute på en udde,
bevuxen med tät och hög skog, stod »Hallå». Framkommen
såg jag, att det ej var någon utsigt för mig att få skjuta,
om jag gick fram dit der hunden stod. Jag tillsade derför
Albin att stanna hos hunden och gick på sidan för att möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
