Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I god tid på morgonen begåfvo vi oss åstad. Vi hade
att gå en half fjerdingsväg genom skogen innan vi hunno
den omtalade vägen, och den biten hade vi snart tillrygga-
lagt. »Går nu denna väg till Hålsjöarna?»
»Ja.»
Hallå fick nu söka, och jag gick helt sakta fram. Marken
var steril: bergkullar och deremellan små myrhål, der växt-
ligheten var god. Vid sådana afvek jag från vägen i för-
hoppning att påträffa någon fågel. Så förgick den ena tim-
men efter den andra. Blott en enda fågel, en gammal tjäder,
hade jag påträffat, och denna tog till vingarne långt innan
jag kom i skotthåll. Jag tyckte Hålsjöarna lågo alldeles
för långt bort och frågade derför Albin, om vi ej snart vore
framme vid sjön, ty jag såg marken sänka sig.
»Håcken sjö menar han”»
» Hålsjön naturligtvis.»
»Nej; dit är långt: den ha vi gått förbi; den vägen tog
utaf för länge sedan. Det här är Tarmlången. Jag tänkte
han visste bvar vi skulle taga af den här vägen.»
Nå. jag hade ju mig sjelf att skylla, då jag redan märkt,
hvilket extra nöt min Albin var. Derför sade jag ej heller
ett ord, utan tog fram min karta och kompass och satte så
kurs på Hålsjön, och nu gick det utan väg äfver stock och
sten. Hvad min följeslagare funderade på, brydde jag mig
ej. om. Då vi ändteligen hunno sjön stod solen i middags-
höjd, och hettan var betydlig; genomsvettiga voro vi, och
tungan hängde långt ur Hallås gap.
Jag påträffade sjön vid dess vestra sida, men det var
på den östra jagtmarken var angifven. Också syntes den
vid en blick öfver sjön vara begränsad af mossar. På den
sidan der vi voro var idel berg, gles marskog och ljung.
Det var tydligt, att fågeln skulle hålla sig på andra sidan,
och det var en god bit att gå omkring sjön för att komma dit.
Jag beslöt taga middagshvilan der jag var. Ehuru platsen
icke var inbjudande, fans der dock skugga från några ur-
gamla furor som lutade ut öfver vattnet. Oviss om jag
skulle återkomma till stugan samma dag, hade jag tagit
min hängmatta med. Hon utspändes nu mellan de lutande
furorna, så att hon hängde alldeles intill vattenkanten, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
