Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag grubblade icke på Löjtnantens konst att fånga stor-
harr, utan kröp ned och låg tyst under det Löjtnanten åt
och svarade ej heller ett ord då han frågade mig, hvad jag
ville gifva honom, om han lärde mig sättet att fånga så
stora harrar.
På morgonen väckte mig Löjtnanten och frågade mig,
om jag ville göra honom en fisk af trä, precis lika stor som
bans största harr.
»Hvad skall du med den?»
»Jo, jag tager skinnet af storharren och drager det
öfver träbiten. Den tager jag med hem för att visa, hur
stora fiskar som finnas vid Galten, eljes tro de mig ej.»
ȁh prat, nog tro de det! Eljes kunna de fara hit sjelfva
och se.»
» Asch, det duga de ej till, och dessutom vill jag gifva
fisken till v. B. Han har, som du vet, fiskat här ett par år
sjelf. Han fångade icke någon af dessa stora harrar, men
han såg sådana som Ole Galten fångat i noten. Detta be-
rättade han bland andra för herr Oskar Dickson. Ingen trodde,
att så stora harrar, på nio norska marker, funnes; derför
vill jag hafva åtminstone skinnet med, så må v. B. visa det
för hvem han vill.»
Nå, med hjelp af vår karl Elias gjorde jag i ordning
en träbit af samma storlek som harrkroppen, och så spändes
harrens skinn deröfver, hvarpå den sattes i solen att torka.
Till Dalby hade vi den med, men om den sedan kom ut i
världen, är mig obekant. Sedan har jag hört af fera ström-
metare, att så stora harrar måste det vara mycket ondt om.
Då träfisken var färdig och det befans att skinnet pas-
sade, var Löjtnanten mycket blid, och som belöning för mitt
arbete ville han under tysthetslöfte säga mig, att han fångat
dessa stora harrar med en eldritsa eller kvidd, som den
äfven kallas, till bete. Nu borde äfven jag försöka fånga
storharrar så många jag kunde. Alla ville han salta och
torka och sedan låta köra dem till sitt hem följande vinter.
Ja, jag lofvade fånga så många jag kunde, om det
blef sådant väder, att jag icke kunde jaga. Då blef han arg
och sade, att det jag fick från skogen vore af intet värde
emot fisken, och dermed förklarade han mig ohjelplig som
fiskare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
