Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, ja!» sade Nils, »nog kan det hända, att det är rent
den här gången, ty käringen är sten rik, men icke äter jag
utaf det, om ni också bjuder mig.»
»Du borde laga, att du blefve mågen hennes, då hon
är så rik,» sade förvaltaren. — »Nej, tack skall ni ha, för-
valtarn! Dotter hennes är tjugo gånger värre än käringen:
hon förtrollar folk med blotta ögonen. Jag har nog varit
ute för henne en gång jag med, och tro mig, om ni vill.
jag var icke riktig på en hel vecka, bara för hon satte ögo-
nen i mig. Nej, slikt skulle man akta sig för. Nu säger
de, att hon förtrollat en herre ute i landet så han tänker
gifta sig med trollet, om det icke är redan gjordt. Tvi
vale!»
Då vi kommo ned till vår båt satt Dordi der. Hon
hade sina getter omkring sig, och med dem småpratade hon.
»Finner ni några harar?» frågade hon oss, men svarade
sig sjelf: »ja, jag ser det gått lyckligt för eder; men det
var ej det jag ville säga. Han sprang ifrån kängerna sina:
här har han dem.» — »Hvar är Jan ?» — »Han är gången
nol ut.» — »Kommer han hit?» — »Nej.» Dermed reste
sig Dordi, lockade på sina getter och gick in i skogen.
Tre gånger spottade Nils efter henne, så tog han mina
kängor och synade dem både ut- och invändigt. Så spot-
tade han igen, och nu visste både jag och förvaltaren, att
det, enligt Nils åsigt, icke kunde finnas någon troll-
dom kvar i dem; nu kunde jag taga dem på mig, försäk-
rade han.
»Ja, du är en tok, Nils,» sade förvaltaren; »icke fins
det någon trolldom.» — »Fins deticke?» sade Nils stött. »Jo,
nog fins det. Och underligt är, att förvaltaren, som eljes
är så slug och förståndig karl, icke kan begripa det.»
»Gå nu in i stugan, Nils, och köp oss ett par reela fi-
bunkar, så det räcker till åt både oss och hundarne. Fil-
bunkarna äro väl icke förtrollade heller?» — »Ja, hvem vet,»
sade Nils betänksamt; »här på finnskogen kan man ej vara
säker om det.» Och Nils uttalade dermed ungefär hvad
menige man bland allmogen den tiden trodde.
På tredje dagen efter slutad jagt kommo vi uttröttade
hem. Nils hade icke fått skjuta någon hare, men två gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
