Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tag af skidorna,» sade han; »vi skola i alla fall bära
dem uppför berget; det är väg mellan landsvägen och löpet;
det är lättare att gå upp.»
Med ordet »gå» menar dalbykarlen att gå utan skidor;
med skidor »ränner» man.
Det var tröttsamt nog att gå uppför det branta Holm-
berget med skidorna på axeln, helst vägen var isig och foten
slant.
Upp kommo vi dock, och det kändes skönt då man fick
skidorna på och utan nämnvärd ansträngning ilade öfver
marken, ty skaren bar stadigt; i den grofva snön löpte ski-
dorna lätt, och utför bar det just lagom. Det gick med
fart, men ej så hastigt, att man behöfde hålla emot. Också
voro vi inom en halftimme nere på det mer jemna landet,
der vår färd gick raskt, ledigt och behagligt. Daniel, som
hela tiden åkt förut, gick ej fort. Jag kunde hålla mig med
utan ansträngning.
Det bleka månsken hvari vi hittills färdats blef allt
svagare, dagsljuset tog öfverhand, och långt derborta i vester
stod månen glanslös vid kanten af de stora bergshöjderna.
Nu glänste solen fram. Det var som med ens allt fått lif
i denna ödsliga vildmark, der nu de rimklädda gamla fu-
rorna glänste med röda stammar och diamanter på hvarje
kvist, på hvarje barr. Några lätta moln glänste som guld,
och sjelfva snön med sitt glänsande rimglitter hade fått
färg.
Sedan vi fått skidorna på hade ingen talat, hvar och
en hade uppmärksamheten fäst på skidorna så länge man
var i den tätare skogen, och sedan man kommit ut i den
glesare skogen och mossarne spanade blickarne öfver all
mark. Och framåt gick det, och med solen hade man helt
medvetslöst ökat farten. Man tog ansatsen på andurn star-
kare och stod och njöt af hvilan då den långa, smala, spän-
stiga skidan löpte fram flera famnar utan att man behöfde
göra annan rörelse än helt sakta draga kroppen bakåt, så
en ny ansats och en ny njutning, tills vi alla på en gång
plötsligt stannade och skidstafvarne pekade åt samma häll.
Det var åt den mörka furuholmen ute i myren. Der
sutto på några väldiga furors toppar en flock tjädrar. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
