Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, trött och utjagad är han, sade Daniel. »Hade vi
blott haft en bit till ned till sjön, hade han varit vår vid
det här laget.»
Nu syntes elgen nära stranden vid sjöns ände. »Kom!»
sade Daniel; »vi skola väl se hvaråt han styr kosan. Går
han in i skogen och bort från bygden, är han vår.»
Så följdes vi åt utmed stranden, tills vi kommo till
ungefär sjöns midt. Der stannade vi för att se oss för,
och så börde vi ett brummande buller och deremellan pank,
pank.
»Har ni varit med om värre otur!» sade Daniel. »Så
sant som jag här står, är det hammarne vid Vägsjöfors
bruk vi hör. Farväl med elgen! Nu är han vid kolvägarne,
landsvägen och inne bland kolkörare och annat folk.»
Så uttryckte hvar och en sitt missnöje i’ mer eller min-
dre starka ord. »Hvad skola vi nu taga oss till?» frågade
jag; »vända om till elghopen?» Något svar fick jag ej på
en liten stund: karlarne stodo begrundande och lutade sig
mot skidstafvarne.
»Gå upp i berget bakom åsen der och gör eder en eld!»
sade Daniel; »vänta mig der. Jag vill gå söder ut för att
se hvart elgen begifvit sig; jag tycker icke vi skola släppa
honom.»
Per och jag gjorde som Daniel ville, och snart voro vi
lägrade mellan några stora stenar. Der gjorde vi eld och
lade oss. Tiden blef oss lång; vi åto och kokade kaffe,
drucko och drucko om igen, och ändock syntes ingen Daniel
till. Hvart kunde han tagit vägen, och hvad hade händt?
Det var de stående frågor jag gjorde Per, och samma svar
fick jag oupphörligt: »han kommer fäll. Gif ne te (gif eder
till freds).» ’Till slut somnade jag. Då jag vaknade var
solen bakom bergen; det började skymma på, och ännu var
Daniel icke anländ. På min fråga svarade Per, att han nu
tyckte han snart borde vara här, »men han kommer nog.»
Det är ett märkvärdigt tålamod skogsboarne hafva:
hvad Per förutsagt inträffade först om en halftimme; då
kom Daniel och sade ifrigt: »Sätten på eder skidorna; vi
skola gå en bit längre mot norr innan vi lägga oss för
natten. Nu vet jag hvar elgen är.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
