Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gande. »Sätt er nu och ät,» sade gumman; »det dagas snart,
och ni vill väl ut, kan jag tro.» — »Skall icke kära mor
göra oss sällskap?» sade jag, ehuru jag mycket väl visste,
att hvarken hon eller Gustafva skulle göra det. »Nej,» sade
gumman, som väntadt var. »Sätt er ni; Stafva och jag äta
sedan.»
»Ja, för tusan,» sade Kalle och såg på sin stora Ward-
klocka, raska på!»
Raska på var något som Kalle hade lärt sig sedan han
blef knekt, och det var icke utan att jag vid vissa tillfällen
fått lära mig detsamma, och fem minuter derefter fans icke en
bit kvar af grynkorfven, ej heller af det färska jäsande drickat,
som funnits i porslinsmuggen Stafva räckt mig.
»Har han ingen sämre rock att taga på sig, då han
skall ut på sjön?» frågade gumman mig då vi skulle ga.
»Nej.» — »Ja, inte får han gå ut i den der, inte. Tag gam-
malrocken du, Kalle, och lät herrn få din.» — »Ja visst,»
sade Kalle, »skall vi så göra; mor är mor hon.» Så bytte
vi om rockar utan att jag opponerade mig, och så sade vi
adjö. »Adjö med er,» sade gumman, »och akta er på sjön;
det blåser ute.» — »För litet sagdt, mor,» sade Kalle, och
dermed nappade han syster sin om lifvet och svängde henne
ett hvarf omkring. »Adjö slarfvan,» sade han; »nu skall du
få plocka fågel då vi kommer hem., — »Ja, jag kan tänka
mig det,» sade hon skrattande; »jag tänker jag skall stå ut
med det arbetet.»
»F-n hvad vi sölat,» sade Kalle då vi kommo ut och
sågo, att det började ljusna. »Måtte icke Niklas gå bort,
ty jag sade honom, att jag skulle komma till klockan nio.
Vi ha mer än en timmes väg dit.» — »Vi taga min beställda
häst och åka.» — »Hopp!» sade han, och tog sjelf ett hopp,
och snart hoppade både han, jag och skjutspojken vid de
stötar vi fingo af den tidens skjutskärra.
»Stanna, stanna!» ropade Kalle då vi kommo till en
skogsväg; »här skola vi gå. Kör hem, parfvel,» sade han
till skjutspojken, »och helsa mor, om du ser henne då du
far förbi.»
Så snart vi kommit in på skogsvägen gick detisprång-
marsch, och efter en stund voro vi framme. Niklas, vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
