Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, jo, du!» jublade han; »det hjelper ej alltid att
sprätta i dubbelbössa. Nu får ni ro oss till färjan,» sade han
till Niklas och räckte honom flaskan. »»»Ja, visst ror jag er
till färjan,» sade han, och tömde resten af flaskans innehåll.
»Far hem, pojke, du gör ingenting med.» Jag såg på Karl-
johan, att han ej skulle haft något emot att följa oss ännu
en bit, och för att trösta honom nöp jag fram med en tolf-
skilling till den han fått af Kalle, och nu ändrade pojken
signaler. »Kom snart hit igen!» sade han då han sköt ut
sin båt.
Då vi rott en bit, kommo vi till färjan och landsvägen,
derifrån vi blott hade en kort bit till Ökne.
Kalle och jag undrade hur vi skulle kunna bära alla
våra änder, ty i väskorna gingo blott få. Niklas gjorde
slag i saken med att gå in i en stuga och låna en spjäl-
kunt (spånkorg); deruti lade han alla änderna och tog så
korgen på ryggen i det han sade: »Jag går väl med
fram.»
»Skall icke Niklas få några änder?» frågade jag. »Jo
visst skall han få det; men hem skola de, så mamma får
räkna och se dem, eljes blir, som far säger, att då skyttarne
få en hare i väskan, så ynglar han. Om några dagar har
han fått två, och om några veckor äro de många.» Då skrat-
tade Niklas högljudt och vi med.
Det var beckmörkt igen då vi kommo till Kalles bo-
ställe. På gräsplanen och trappan sökte vi få bortsmutsen
från våra stöflar, och det gick ej utan buller. Då vi öpp-
nade förstugdörren, stod Kalles mamma der med ett ljus i
ena handen, under det hon med den andra sökte skydda
ljuset för vinddraget.
» Välkomna och gudskelof att ni är här igen! Jag har
varit orolig för er. Att ni kunna gå och slarfva bort da-
gen, i ett sådant hundväder till! Ja, ja, den ungdomen!
Kom nu in med eder och stryk af stöflarna på mattan!
Dermed gick gumman före oss med ljuset, och vi stampade
efter.
Sedan vi kommit in genom dörren, tömde Niklas utan
betänkande ut spjälkorgens hela innehåll och slängde så
ut den genom dörren. »Jesses, hvad har ni der!» ropade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
