Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi af. Stundom med ena foten på en hög, vinglig tufva
och den andra nere i ett dyhål: det var just icke mycket
bättre än att hoppa öfver diken.
Då vi så gått och hunnit till den nybildade sjökanten,
stod Hallå på vår sida om ett sådant der välsignadt dike.
Och der stodo vi! Hoppade vi, så skulle hönsen flyga, hop-
pade vi icke, skulle-de nog ligga kvar. Så hviskade vi, och
Farbror hoppade, då han hade fotfäste; med bössan i ord-
ning hoppade jag efter, och så hunden. Vi gingo nu alla
fram, men inga höns syntes till. De hade sprungit undan oss.
Nå, det dröjde ej så länge förrän de lättade på långt
håll och fingo sig en smäll, men ingen syntes träffad. Jo,
der damp en! Så gnodde vi dit och fingo hönan i påsen,
och nu framåt! Nu visste vi hvar hela svärmen låg, och
det var i yttersta ändan af mossen, men dit var en dryg
väg. Nu stod Hallå innan vi, som vi tyckte, hunnit dit der
hönsen lagt sig. Men der låg blott en höna, som fick sitt
skott och föll.
Då lyfte hela svärmen, som låg väl ett bösshåll ifrån
oss på sidan, och öfver mossen och kanalen bar det. Det
var ena öfverskärare till höns att flyga långt, tyckte både
Farbror och jag. Men på hemvägen bar det, och så balan-
serade vi oss öfver tufvorna och myrhålen till vår kanalbro.
Nytt bekymmer att komma öfver! På andra sidan träffade
vi några pojkar, som vallade kor. »Såg ni rapphönsen som
kommo flygande?» — »Ja då; de satte sig här vid tallarne,
men då vi gingo dit för att se på dem flögo de till den
andra mossen.» Så den gången fingo vi väg och sluppo
således hoppa.
Ehuru pojkarne sade sig veta hvar rapphönsen slagit
ned och följde oss dit, funno vi icke några höns, fastän
Hallå undersökte en god bit deromkring. »Ja, nu gå vi
hem och äta middag,» föreslog Farbror, och det hade jag
ingenting emot. Vi gingo en bit, men då var Hallå borta.
Så ljöd signalpipan. Ingen Hallå syntes. Vi väntade en
stund till, men då måste vi gå tillbaka för att söka upp
hunden. Det lyckades icke. Så ropade vi på pojkarne och
frågade dem, om de sett honom. »Ja då, han står här och
ser på någonting.» Men innan vi hunno dit, lyfte hönsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
