Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varsel.
Det var sent på hösten. Marken var ännu bar, men det
hade frusit på, mossar och kärr buro någorlunda bra,
så nu skulle det gå bra att jaga hare, derom voro jag och
min kamrat V. öfverens.
Hvaråt skulle vi ställa var kosa? Jo, söder om sjön
Vexan i Jernskogs socken. Det var under min tid som bok-
hållare på Koppoms bruk i Vermland.
Till Vexan var långt, mer än en mil, och nu var mörkt:
icke en glimt af månen, endast de bleka stjernorna skulle
belysa vår stråt. Skulle vår vanlige vapendragare, knipp-
smeden L. vilja gå med ut i mörka natten och vilda sko-
gen? Derom skulle vi öfvertyga oss. Vi skyndade ned till
L., der han bodde för sig sjelf i en liten stuga på andra
sidan elfven. L. satt nytvättad och fin vid spisen med bar-
nen omkring sig, belyst af en sprakande brasa. Det såg
hemtrefligt ut. Detta sågo vi genom fönstret, och vi nändes
knappt störa honom, dock visste vi, att L., liksom vi, hade
sina bästa stunder i skogen, och så klefvo viin och androgo
vårt ärende.
L. var genast med om saken, och så diskuterades, om
vi skulle begifva oss af genast och ligga ute i en fäbod
under natten, eller lägga oss en stund och gå långt före
dager. Den senare meningen segrade. L. skulle väcka. och
vi skulle begifva oss åstad senast klockan fyra på söndags-
morgonen.
Vid den bestämda tiden drogo vi åstad, medförande våra
tre hundar. Först vi kommo ut kändes det kallt. Det hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
