Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Därpå ror man rätt ut, tills man träffar 3 å 4
meters djupt vatten eller något mera. Där lägger
man en sänksten, och då denna tagit botten; och
man känner, att den ligger stadigt, slår man fast
ett flöte.
Till flöte brukar man en rund träskifva af en
deserttallriks storlek och genom denna en pinne,
som, då skifvan flyter på vattnet, står rätt upp.
Sådana flöten synas mycket bra på afstånd, helst
då vattnet är lugnt, men jag har kunnat undvara
dem och blott begagnat ett vanligt vedträ eller
träspjäla af nyss klufven granved. Äfven det
synes bra i vågsvall. Då denna andra sänksten
med vidfästadt flöte blifvit utlagd, börjar man att
ungefär 5 meter från flötet påbinda en krok med
påsatt agn och fortsätter därmed, tills man når
refvens slut.
Kroken med vidfästad tafs påknytes långrefven
med en enkel ögleknut, så att en bit af tafsen
hänger nedom eller utanför refven. Detta är
nödvändigt, för att man raskt skall kunna knyta
af kroken vid upptagningen af refven.
Vid refvens utläggning bör man vara tre —
en ror, en sätter agnet på kroken och den tredje
utlägger refven och påknyter krokarne.
Den, som utlägger refven, har nystanet stå-
ende mellan fötterna och passar noga på att se
till, då detta tager slut för att kunna raskt till-
knyta ännu ett nystan, om så behöfves. Gör han
icke detta i rätt tid, löper refven ut och så för-
lorar man tid, innan man man får rätt på den
förlorade änden.
Vägledning it fiske. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
