Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
drifver omkring vid vikar och uddar, är han mera
vuxen, och då behöfver fiskaren starkare don och -:
större krokar, emedan det icke är så sällsynt, att
man får idar så vuxna, att de väga 2 kilo och
däröfver, d. v. s. i en del vatten.
Idens öfverkäk är tämligen svag, hvarför är
klokast att begagna större krokar af lackerad
Limerick med eller utan öglor eller ock platt-
slagen efter fiskarens eget skön. N:r 5 torde vara
stor nog, men jag har sett större krokar begagnas
för, som det på allmogespråket heter, »stor-» eller
»plaskid»>.
Har fiskaren iakttagit idstimmen och har
nöje af att meta dem, kan detta ske från båt,
men allmogefiskaren metar den mest från land.
Då äro långa spön och starka don af nöden. Ar-
betsamt är att bruka de långa spön, som allmogen
använder, men nöjesfiskaren kan bruka sitt slant-
spö, sedan han blifvit van att kasta refven långt
ut. Vid idfiske begagnas flöte, och kroken bör
vara försedd med stor och pigg daggmask. Iden
nappar äfven på vanlig metmask, om man hänger
på och betäcker kroken med cirka 4 å 5 af dem.
Detta gäller dock icke all id, utan mest stor- eller
plaskiden, då han går i stim. I åar och älfvar är
storiden icke så benägen att taga kroken. Man
får bjuda honom på åtskilligt, såsom skalbaggar
(majbaggen), sedan vingtäckarne blifvit aftagna,
gräshoppor, deg, mjuka skorpbitar, kräftstjärtar
och, som jag hört berättas, räkor, fjärilar och
flugor.
Har man fått en storid på kroken, har han
ingen lust att gifva med sig i rappet; van som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
