Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"71
af laxöringar på en kilos vikt och däröfver. Då
är godt att ha ref att släppa ut, ty i den olän-
diga mark bland stenar, vindfällen och ris, som
oftast äro tillfinnandes vid laxöringsbäckarnes strän-
der, är ej godt hinna med, då en sådan oberäk-
nad baddare till öring i rykande fart far utför
bäcken. För öfrigt är alltid bra att ha ref att
ge ut.
Gifvetvis har den, som ämnar försöka lax-
öringarna, försett sig med metmask, och den är
ock bästa agnet för öringen, ehuru han ibland
kinkar och ej vill taga den. Man har då att
bjuda honom på trädmask, som finns mellan
barken och stammen på fallna och halfmurkna
träd, pinnmaskar, ängs- eller gräshoppor och
äfven »konstflugor». Efter dessa slår han gärna,
men tager dem icke säkert, utan slår fel, tills han
tröttnar och går och gömmer sig. Man kan då
låta honom vara i. ro en stund och flytta till ett
annat ställe och sedan återvända och bjuda ho-
nom en ny mask eller ett annat bete. Har man
en elriza, ett sik- eller mörtyngel, kan han knap-
past låta bli att taga betet.
Emellertid fordras det någon praktik för att
bli en god forellfiskare. Först bör man undvika
att låta fisken se sig. Man börjar sitt fiske så,
att man går utför strömmen och håller sig på
den sidan om vattendraget, att skuggan af en
själf faller åt land, icke ut i vattnet. Krok och
ref kastar man ut där man står och låter den så
drifva med strömmen. Nappar det icke då, dra-
ger man kroken med betet så sakta uppåt, att
betet släpar på vattenytan. I vanliga fall slår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
