Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sar, att intränga i Ångermanland för det dubbla syftemålet
att motsvara kejsarens vilja och skaffa sin armé föda.
Under tiden hade man i Stockholm beslutit, och med
de små dervarande tillgångarne också börjat, utrusta en
armékorps för att göra slut på det besynnerliga förhållandet,
att man hade en liten fiendlig armé snart sagdt midt i
landet, utan att denna hade hopp om undsättning. När
beslutet togs, kan här icke bestämdt uppgifvas, dock att det
redan i Juni månad var påtänkt. Den så kallade
»kustar-mén» var en tillgång, som endast behöfde lämpligen
förstärkas. Det var ett fel, att man icke tilltog den så stark
att man med visshet kiinde påräkna, att den skulle
fullständigt öfverväldiga den fiendliga styrkan. Emedlertid blef
den samlad till något öfver 8,000 man. — Väl hafva
skriftställare uppgifvit denna här såsom betydligt svagare, men
vi skola, snart längre fram visa det antalet var såsom här
är sagdt. Man hade ännu dessutom revolutionshären, den
s. k. vestra armén, men general Adlersparre betraktade den
blott såsom sin lifvakt, så att den icke nu kunde påräknas
till fäderneslandets försvar. (Adlercreutz, som vågat lika
mycket, eller mera, gick obevakad och lugn, skyddad
allenast af sitt orubbliga mod.) Man måste besluta sig att
använda kustarmén till det afsedda företaget. Det kunde
också vara likgiltigt, då svenska soldaten alltid är pålitlig,
hvilken korps eller landsdel han må tillhöra, så framt han
har befäl som förstår att anföra honom.
Under loppet af Juli månad fick man i ordning den
styrka som, utrustad, skulle göra »Expeditionen till
Vester-botten.»
Stark spänning uppstod nu vid frågan om att utnämna
en befälhafvare för expeditionen. Hvarken Adlersparre eller
Adlercreutz ville lemna Stockholm och med detsamma gifva
fältet fritt i afseende på inflytande. Jemte Adlercreutz hade
man haft tre andra generaler att välja på. Dessa voro
Sandels, v. Döbeln och Vegesack — alla tre djerfva män. Ibland
dem hade Döbeln varit den lämpligaste, icke såsom han
skulle varit modigare än de andra, men emedan han tillika
var den mest försiktiga. Kustarmén hade emedlertid redan
förut en chef i gen. grefve Gustaf Wachtmeister, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
