- Project Runeberg -  Expeditionen till Westerbotten 1809 /
29

(1871) [MARC] Author: Georg Swederus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Att hvarken grefven eller generaladjutanten, eller någon
annan framstående person, på något ställe närmare angifvit
det påstådda sakförloppet med de »säkra underrättelserna»,
kan förklaras dermed att man efteråt skämdes för att hafva
låtit så plumgt narra sig. Men det mest sannolika är, att
inga underrättelser kommit, och att uppgiften om dem
endast var en förevändning inför armén och Öfveramiralen,
för att dermed bemantla den alltför vågade ohörsamheten.
Generalens sednare åtgärder antyda, att han sjelf icke trott
att Kamenski var i staden.

Huru än härmed må hafva förhållit sig, var och
för-blef det inför historien synliga, att armén, tvärtemot Pukes
ytterst bestämda ordres, först långsamt fick framtåga, och
sedermera stadna på halfva vägen. Men för att inveckla
Puke i det moraliska ansvaret för den utgång, som saken
kunde komma’ att taga till följd af dröjsmålet, hvilket
ansvar grefve Wachtmeisser icke hade nog vågsamhet att
kunna bära, afskickade han en förfrågan till
öfverbefälhaf-varen, huru man borde göra? Men tillika säges det, att
man begärt bestämmelse om de kapitulationsvilkor, som
borde föreläggas Kamenski!!! Hvad som dervid är det
mest förvånande är, att den, som afskickades i det
bedröf-liga ärendet, var sjelfva generaladjutanten för yttre
ären-derne — just den man, som, i händelse af strid borde vara
chefens högra hand. Oförklarlig är också denne mans,
La-gerbrings, långsamhet vid sin beskickning. Han hade
af-gått vid 9 eller £10 tiden f. m. den 18, hade 5 mil att
färdas (sammanräknad fram- och återfärden) men kom icke
tillbaka förrän efter 24 timmars förlopp, oaktadt han icke
blef fördröjd hos Puke. Med ombyte af ridt och åkning,
förutsatt afsigten att brådska, hade han kunnat mycket väl
medhinna sin resa på sex timmar.

Huru Puke upptog Lagerbrings besök och uppdrag,
berättar Sparre, sid. 56: »Lagerbring ankom icke förrän om
aftonen till chefskeppet, vid hvars fallrepstrappa han
regle-mentariskt blef emottagen af sjöofficerarne, som följde efter
honom på något afstånd, då han gick fram till amiralen.
Innehållet af hans rapport kunde de icke uppfatta, men sågo
huru blodet steg upp i ansigtet på Puke, som slutligen, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgwesterb/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free