Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att grefve Wrede med obetydlig förlust intagit södra sidan
af Umeåelf, men funnit bron förstörd.
Vid Pukes rapport af den 22 Augusti 0111 armébefälets
försäkran att––ryssarne icke kunde fördrifvas
ifrån den position de innehade, påtrugar sig ovilkorligen den
frågan: huru kunde general Wachtmeister och
generaladju-tanterne veta detta? Var det icke ett så till sägande logiskt
öfverdåd i detta påstående. Man visste ju alldeles icke,
hvar Kamenski stod och hurudan hans ställning var! Man
hade ju icke rekognoserat! Man vågade icke utskicka
någon mindre trupp. Fienden stod bakom Ratan, det var
ilet enda man visste. Förmodligen stod han nära
Djekne-boda för att vara tillhands både för sina beträngda
bataljoner i Umeå, och för artilleri och tross, som han skickat
förut till Bygdeå. Hade Wachtmeister skickat en
rekogno-seringstrupp på sjön ett par mil bort i norr, eller en liten,
och derefter en större patrull jägare åt landsidan något i
söder om ställningen vid Ratan, så skulle han nödvändigt
fått veta något i afseende på Kamenskis ställning, som icke
kunde vara stark, emedan terrängen här icke erbjuder
någon fast position, derur han icke möjligen skulle kunnat
fördrifvas med en lika styrka, isynnerhet då han saknade kanoner
–såsom händelsen, var sedan han afskickat sina stycken
redan den 20 norrut, och samma dag fått sina återstående
haubitzer sönderskjutna vid Ratan. Det skulle varit
oförsvarligt att icke från svenska arméns ställning försöka en
rekognosering, om general Wachtmeister icke, den 21, vid
samtalet med Kamenski möjligen nödgats lofva att gå om
bord.
Kamenski hade skickat ifrån sig flere bataljoner till
Umeå för att rädda Ericsson med de trupper, som der voro
qvarlemnade mot general Wrede. Han var således rätt
svag, isynnerhet tillika genom de i affären lidna förlusterna,
som icke voro mindre men väl drygare än 2000 man. Han
kunde icke haft mer än kanske 4000 man (betänk förutan
kanoner) i den stund då general Wachtmeister och hans
stab ansågo ryssarnes ställning oangriplig, och då general
Wachtmeister sjelf hade mycket nära 7000 man friska
trupper och ett jeinförelsevis talrikt artilleri! Men emot en så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
