Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lar om varandra. Denna publik tålde ingenting
tråkigt och långdraget, den ville ha handling i
varje ögonblick, omväxling, så fort som möjligt och
den hade skarp blick för fysisk och andlig
virtuositet. En så omedelbar kontakt mellan publik och
skådespelare och ett så närgånget kännarskap av
det artistiska förekommer väl numera ingenstädes
utom i Italien i fråga om italiensk opera.
Dessa förutsättningar innebära att det låg nära
till hands för skådespelaren att utbilda sig till
virtuos, att kunna så mycket som möjligt med kropp
och själ, att blända, med ett ord. Han föll över
sin publik med en stormflod av passion eller en
störtskur av komiska infall. Det är betecknande
att Shakespeare där han talar indirekt eller direkt
om teater och scenisk konst ser sin uppgift i att
varna för överdrift, temperamentets eller stilens.
Han vill framför allt stämma ned tonen hos den
alltför stormande och orolige.
Det har anmärkts att i de indirekta omdömen
Shakespeare fäller om skådespelarens konst är hans
ironi och kritiklust påfallande. Några få exempel:
––––lik en bullersam aktör, vars konst
uti hans knäveck sitter och som tycker
att det är rart att höra dialogen
emellan fotens stamp och golvets eko. —
{T rollus och Kr essida I, 3.)
En svag aktör jag är.
Har glömt min roll, har kommit av mig platt
och står med skammen.
(Coriolanus V, 3.)
Som en tragisk skådespelare
jag snegla kan åt alla håll och stirra,
bli skrämd och studsa, om ett halmstrå rör sig
och spela misstänksam; mig hemska blickar
såväl som tvungna löjen stå till buds.
(Richard III, III, 5.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
