Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på svenska i den förträffliga tolkning som utförts
av Tor Hedberg och som jämte två andra prov
på elisabethansk dramatik föreligger i den av H.
Schiick utgivna samlingen Världslitteraturen (i
urval och översättning). Dess ämne är en
brottshistoria med, förmodligen, rötter i verkliga
händelser. En gift dam mrs Anne Arden låter sin
älskare genom lejda banditer mörda mannen — det är
alltsammans. Dramat är egentligen en utdragen
serie mordförsök som av olika omständigheter slå
slint, till dess det äntligen lyckas. Personerna äro
antingen motbjudande bovaktiga eller föraktliga
och ge därmed en viss likhet med Zolas
vedervärdiga morddrama »Therése Raquin». Skildringen
har förtjänster av grov realism, och scener och
dialog äro tillskurna av en ganska säker hand.
Men icke en gnista av Shakespeares eld, icke hans
förmåga att göra även skurkar och brottslingar
mänskliga eller demoniskt tilldragande, icke heller
ett tema som handlingen och personerna belysa från
olika synpunkter. När vi i tankarna snudda vid
ett Shakespeariskt drama, så se vi för oss en stor
person och ett stort tema: Kung Lear och-
Otacksamheten, Romeo och Julia och Kärleken, den första
och hetaste, Othello och Svartsjukan, Macbeth och
Ärelystnaden, Hamlet och Handlingen. Ett
livsproblem har tagit mandom och står för oss som en
levande gestalt — det är en av Shakespeares stora
sidor. Och något motstycke till detta står icke att
finna hos hans samtida, icke ens de mest berömda.
Om vi taga upp Ben Jonsons Volpone, så märka vi
en författare som är förfaren i samtida dramatik
och teater och som kan göra effektfulla scener,
effektfulla och tacksamma för uppförande. Men
dramat saknar mening. Huvudpersonen är
inbegreppet av girighet, men uppträder alldeles orimligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
