- Project Runeberg -  William Shakespeare : liv, drama, teater /
129

(1924) [MARC] Author: August Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom hämnd, bereda honom ett utsökt nöje och
befordra praktiska syften. Han når nästan sitt
mål — nästan, ty han har räknat fel i ett avseende:
han har glömt att hansj egen hustru älskar sin
härskarinna. Därmed störtar hans intrig samman,
dock först sedan den största olyckan är anstiftad.

Man skulle också kunna kalla dramat om Othello
och Jago för ett förgiftningsfall, där den ene
inympar på den andre en serie tankar och känslor
som tränger ut de sunda och normala. Brändes
har skarpare och riktigare än de flesta betonat att
det icke är svartsjuka i egentlig mening som
Othello lider av: vad som plågar honom är icke att hans
hustru skulle föredraga en annan, men den
förfärliga föreställningen att den varelse som stått högst
i hans tankar med sin renhet och sin glada oskuld
ar en smutspöl av last och svekfullhet. Därmed
går det en förbindelsetråd över till Hamlet, som
också plötsligt ser hela världen för sig som en vidrig
avskrådeshög.

Här är det gripande ögonblick då Othello
känner att han mist det enda verkligt värdefulla i
livet. Han säger till Jago:

Bort med dig, bort! Du lagt mig på en pinbänk;
Långt bättre är att vara mycket sviken
Än litet veta det.
Jago: Hur så, ers nåd?

Othello: Vad kände jag av hennes stulna fröjder?
Jag såg, jag visste intet, slapp bekymmer,
Sov hela natten gott, var glad och munter
Och fann ej Cassios kyss på hennes läppar.
Den som bestulen är och intet saknar —
Tig blott därmed, så har han intet mist.
Jago: Det smärtar mig att höra detta.
Othello: Hur lycklig jag, om var soldat i hären,
Trosskusk och alla njutit hennes fägring,
Blott jag ej visste det! Men nu för evigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakebrun/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free