Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
skiljdes från sin son under tårar och upprepade
wälsignelser samt anförtrodde honom åt Lafens omsorg
med de orden: ”Gode herre, led och råd honom, ty
han är owan wid hofwet!”
Bertrams sista ord yttrades till Helena; men de
woro endast wanliga artighetsuttryck, i hwilka han
önskade henne all lycka och sällhet; han slutade det
korta afskedet som fsöljer: ”War god mot min mor,
er fru, och omhulda henne på allt sätt!1”
Helena hade länge älskat Bertram, och när hon
stod tyst och grät, gällde de tårar hon fällde ingalunda
Gerard af Narbonne. Helena älskade sin far; men
när hon uu skulle förlora föremålet för en kärlek af
annan art, glömde hon sin aflidne fader, och
företedde hennes iubillning för henne ingen annan bild än
Bertrams.
Helena hade länge älskat Bertram, men dock
aldrig glömt, att han war grefwe af Roussillon och
en ättling af den äldsta samilj i Frankrike. Hon
war deremot af låg börd; hennes fäder woro utan
allt anscende, hans åter alla af ädelt blod. Derföre
sås hon upp till den högborne Bertram såsom till
sin herre och wågade icke hysa någon annan önskan
än den att så lefwa som hans tjenarinna och efter
en sådan lefnad dö som hans vasall. Så stort
föreföll henne afståndet mellan hans höga wärdighet
och hennes ringhet, att hon brukade säga: ”Bertram
står så högt öfwer mig, att lika gerna kunde jag
älska någon af stjernorna deruppe och tro mig bli
dess brud.”
Bertrams frånwaro syllde heunes ögon med
tårar och hennes hjerta med sorg; ty, ehuru hon älska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
