- Project Runeberg -  Shakespeare-Sagor /
194

(1851) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

framtida öde och den lyckliga utgången af alla
hennes planer syntes bero på det gynnsamma intryck,
shon skulle qwarlemna hos Bertram efter denna natts
möte, ansträngde hon alla sina krafter för att behaga
honom, och detta lyckades så wäl, att det enkla
behaget i hennes lifliga samtal och den intagande
ljufheten i hela hennes wäsende förtjuste Bertram så,
att han gjorde ett löfte, det hon skulle bli hans maka.
Helena begärde ringen af hans finger som ett tecken
af hans aktning, och han gaf den åt henne; till
genskänk för denna ring, hwilken det för henne war
så wigtigt att ega, gaf hon honom en annan,
hwilken konungen skänkat henne. Förrän det blifwit
dager nästa morgon afskedade hon Bertram, hwilken
genast tog wägen hemåt till sin mors hus.

Helena förmådde enkan och Diana att följa med
till Paris, emedan deras ytterligare bistånd war af
nöden för det fullständiga utförandet af den plan,
hon hade uppgjort. När de anlände dit, fingo de
weta, att konungen rest bort på ett besök hos
greswinnan af Roussillon, och Helena följde genast efter
konungen så skyndsamt det war henne möjligt.

Konungen njöt alltjemt den bästa helsa, och hans
tacksamhet mot henne, som warit medlet till densammas
återwinnande, war ännu så liflig, att, straxt han fick
se grefwinnan, han genast började tala om Helena och
kallade henne för en dyrbar juvel, som blifwit
förlorad genom hennes sons dårskap; när han åter
fann, att detta ämne war obehagligt för grefwinnan,
som upprigtigt sörjde Helenas död, sade han:
”Goda dame, jag har förlåtit och glömt allt.” Men den
redlige Lafeu, som war tillstädes, och icke kunde för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 23 11:46:37 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakesagor/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free