Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gobeliner (arras) eller målade kläden, på hvilka historiska
händelser, örter, djur och dylika saker äro afbildade, eller också äro
de bonade med ek.» Då nu dessa hängen naturligen ej slöto
sig tätt till väggytan, erbjödo de äfven förträffliga gömställen.
Shakspere begagnar sig ofta häraf i sina dramer. Polonius lyssnåde
bakom dem till Hamlets samtal med drottningen, och t. o. m.
den fete Sir John Falstaff fann där en tillflyktsort undan sheriffens
förföljelser.
Af husgerådssaker har jag redan nämnt tenn- och silfverkärl.
Såsom en följd af de stora upptäckterna under Elisabeths regering,
infördes äfven porslinstallrikar. De betraktades dock ännu
såsom dyrbarheter. »Det är inga porslinstallrikar, men ändå rätt
bra tallrikar», säger Pompejus i Lika för Lika. Men ännu under
Elisabeths regering voro gafflar okända lyxartiklar. En engelsman,
som 1611 utgaf en resebeskrifning, yttrar i anledning häraf
följande tänkvärda ord: »I alla italienska städer, genom hvilka
jag reste, observerade jag ett bruk, som jag aldrig under mina
resor skådat i något annat land, och ej häller tror jag, att det
med undantag af Italien förekommer någonstädes i kristenheten.
Italienarne, och äfven främlingar som uppehålla sig i Italien,
använda nämligen vid måltiden en liten gaffel, hvarmed de hjälpa
till att lägga för maten, ty medan de skära köttet med knifven,
som de hålla i ena handen, sticka de gaffeln, som de hålla i andra
handen, i samma stycke, på grund hvaraf den, som i ett sällskap
med fingrarna kommer åt den rätt, hvaraf alla sedan skola äta,
anses hafva förbrutit sig mot belefvenhetens lagar. Orsaken härtill
är, att italienarne hafva observerat, att alla människors fingrar
ej äro lika rena.» Det dröjde dock länge, innan man kunde vänja
sig af med att betrakta gafflar såsom ett italienskt snobberi.
Utom dessa husgerådssaker, af hvilka flera äfven begagnades
såsom rumprydnader, funnos ofta kistor och skåp af cypress eller
annat träslag, lådor af elfenben och bord, hvilka vid måltiderna
betäcktes med mattor; duktyg i vår tids mening kom först mot
slutet af Elisabeths regering i allmänt bruk. Borden, som bestodo
af flata skifvor, förenade medels gångjärn och hvilande på
bockar, voro för öfrigt så gjorda, att de kunde fällas ner och ge
rum, när så behöfdes för ungdomens lekar eller andra lustbarheter.
Vid festen i Romeo och Juliet ropar också den gamle Capulet:
Ge rum, ge rum! — Nu rör på foten flickor!
Mer ljus! Slå ner bordskifvorna, ni lymlar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
