Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torde kunna förvisas till diktens område. Silkesstrumpor och
handskar af samma ämne började under Elisabeth att komma i
bruk, men ansågos såsom sällsynta dyrbarheter. Äfven färgen
på håret var en modesak, ehuru man vanligen föredrog rödgult
af aktning för drottningen. På detta bruk att växla färgen på
håret häntyder Julia i Två ungherrar från Verona:
Hon bruna lockar har, guldgula jag;
om intet annat felas, kan jag väl
mig skaffa löshår utaf hennes färg.
Likaså torde Benedikts yttrande i Mycket väsen för ingenting
syfta härpå: »färgen på hennes hår må vara sådan som Herren
behagar», d. v. s. icke konstlad.
Ett i våra ögon oskyldigt bruk att bära mask för ansiktet retade
särskildt puritanerna, och en gammal, hederlig författare utbrister:
»om man ej förut visste af deras förklädnad utan mötte
en af dem, skulle man tänka, att man mött ett odjur eller
djäfvulen själf, ty man kan ej skåda något ansikte utan endast två
stora hål med glas för ögonen.» Masker voro till och med så
vanliga, att dramatikern Heywood i ett af sina skådespel förklarar:
»Icke ens en mjölksurra vill fara till torget och sälja grädde
utan mask för ansiktet.» Någongång tyckas äfven de skådespelare,
som på teatern framstälde kvinnoroller hafva uppträdt i
mask. På detta bruk alluderas i En midsommarnattsdröm:
Flöjt. Låt mig inte spela fruntimmer. Jag börjar få skägg.
Qvitten. Det betyder ingenting; ni skall spela med mask och ni kan tala
så fint ni vill.
Äfven männens dräkter ledo af samma öfverdrift. Den engelske
resanden Coryat anställer i detta afseende en jämförelse mellan
sina landsmän och venetianarne, hvilken ej utfaller till de förres
förmån. »Under det att venetianarne blott begagna enfärgade
kläder, skifta våra i regnbågens alla färger, i de ljusaste, mäst
prålande och olämpliga, som finnas. Också i klädernas snitt stå
vi efter dem, ty våra dräkter äro tillskurna på ett mera fantastiskt
sätt än hos något annat folk under solen med undantag af fransmännen,
hvilket äfven gifvit venetianarne och andra italienare anledning
att beskylla oss för ytlighet och lättsinne.» Den bekante
satirikern Decker går t. o. m. så långt, att han liknar en engelsmans
dräkt vid »en förbrytares kropp, som blifvit hängd, nedtagen
och styckad, samt uppspikad på olika ställen». Anledningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shakstid/1/0040.html
