Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karaktäriserade den öfriga dräkten. Puritanen Stubbes berättar,
att de ofta haft en höjd af två tum eller därutöfver, och rosetterna,
med hvilka de pryddes, voro vanligen kolossala. För att
afsluta beskrifningen på dräkten må nämnas den korta, visserligen
ej bekväma, men vackra kappan, svärdet, hvilket enligt en
kungl. förordning ej fick öfverstiga tre fot, samt dolken, hvilken
enligt modet bars på ryggen. På detta senare bruk syftar också
Capulets utrop:
Ha, denna dolk har råkat fel — på ryggen
Ju slidan hänger tom hos Montague.
Den stuckits miste i vår dotters bröst.
Den nu beskrifna dräkten var naturligen herremannens. Hos
den tjänande klassen var modet mycket afvikande härifrån. Den
ofta citerade Harrison berättar därom följande: »Lärgossarne i
London buro om sommaren blå kappor och om vintern blå rockar,
men lagen tillät ingen tjänare, som ej var öfver sextio år,
att bära rockar, hvilka gingo längre ner än till vaderna. Kappans
längd var däremot ej bestämd och räckte ofta ända till foten.
Deras byxor och strumpor voro vanligen af godt hvitt kläde,
och strumporna sydda tätt till knäbyxorna, så att de sågo ut att
vara i ett stycke. Dessutom buro de låga mössor. När lärlingar
och tjänare om natten följde hem sina husbönder, gingo de före
dem med en lanterna eller fackla i hand och en stor klubba
öfver axeln.»
Men icke blott med afseende på klädedräkten utvecklade Shakspere’s
samtida och landsmän en stor lyx. Också deras förmåga
att konsumera mat och dryck tilldrog sig uppmärksamhet.
Middagen intogs vanligen klockan elfva, och i motsats mot vår
uppfattning, ansågs det fint att dinera så tidigt som möjligt.
Köpmannen åt klockan tolf och handtvärkaren ännu senare. Väl
förekommo i regeln endast två måltider, middag och kvällsvard, men
dessa voro rundligt tilltagna. Ofta satt man vid bordet »till kl. 2
eller 3 på eftermiddagen, så att mången knapt hann från bordet
i tid för aftonsången». Hos medelklassen förekommo ofta fem
à sex rätter, och hos adelsmannen gick det än kräsligare till.
Kockarne voro där vanligen fransmän, och dessa förstodo att
bereda sina herrar en rik omväxling af läckerheter. »Ingen dag går
förbi», berättar historieskrifvaren Harrison, »då de ej få oxkött,
får, lam, svin, rådjursstek, fågel, fisk och sötsaker, så att den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shakstid/1/0042.html
