Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det engelska dramat före Marlowe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af en moralisk, men stundom fick själfva berättelsen värka blott
genom sitt eget innehåll. Till predikanternas tjänst utgåfvos
stora samlingar af dylika exempel, ibland med, ibland utan
utläggning.
Dessa exempelsamlingar voro emellertid ej blott till gagn för
predikantens uppbyggliga föredrag. De blefvo snart också en
nöjesläsning för dem, som mindre fäste sig vid det moraliska
syftet än vid det underhållande i själfva berättelserna, och så
utvecklades så småningom dessa enkla »exempel» till mera konst*
närliga noveller. Den fullständiga öfvergången sker med Boccaccios
Decamerone, af hvars hundrade berättelser många återfinnas så*
som gamla predikoexempel. Men predikoexemplet fick också en
annan betydelse.
För att ännu åskådligare inskärpa den sats, man ville förkunna,
än som kunde ske genom en berättelse, framstälde man exemplet
i dramatisk form — alldeles som man gjort med bibeltexten och
helgonlegenden. Så uppstod den s. k. exempelmoraliteten. Den
äldsta kända dylika — från 1395 — föreligger på franska och
behandlar den bekanta Griseldissagan, som var afsedd att
åskådliggöra hustruns skyldighet att vara mannen underdånig. I
England tyckes genren vara något yngre, och den äldsta
exempel-moralitet, som där omtalas, är från 1453.
Under medeltiden fanns det en vacker saga, vanligen känd
under namnet Grefven i badet, och hvars tendens var att beifra
högmodssynden hos denna världens mäktige. En grefve, stolt
öfver sin makt och sina rikedomar, förklarade en dag för en from
eremit, att hvad än kunde ske, fattig kunde han dock icke blifva.
Men Gud straffade hans öfvermod. Då han en gång skulle stiga
ur badet, saknade han sina kläder och måste naken begifva sig
hem. På vägen mötte han en tiggare och fick af denne låna
några eländiga paltor, med hvilka han kunde skyla sin nakenhet.
Men då han kom tillbaka till sitt slott, fann han där en man,
ett andra jag, som antagit hans utseende, hans dräkt och af alla
hyllades såsom den värklige grefven. Och han själf blef såsom
en usel tiggare drifven på porten. Nu började för honom ett
nytt lif, rikt på förödmjukelser och lidanden, och först då hans
högmod blifvit fullständigt kufvadt, återfick han af Gud sin forna
gestalt och sin samhällsställning.
Det är detta predikoexempel, som dramatiserats i den 1453
uppförda, men nu förlorade engelska moraliteten Robert of Cicill,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
