Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det engelska dramat före Marlowe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfördes både tyska och engelska s. k. skolkomedier. En af dessa,
Pedantius, har ett visst intresse, emedan vi här troligen hafva
en persiflage af en person, med hvilken vi redan förut gjort
bekantskap, nämligen Gabriel Harvey, och den lärde narr, som
här skildras, har också ett visst syskontycke med Holophernes i
Kärt besvär förgäfves. Men de latinska universitetskomedierna
lånade nästan hälst sina ämnen från de italienska novellerna; så
t. ex. erinrar ett stycke, Lælia, ganska mycket om Trettondagsafton.
Och i enstaka fall kunde man äfven göra ett försök att
skildra det samtida engelska lifvet såsom i Byrsa Basilica, som
skrefs med anledning af Londonbörsens invigning.
I anslutning till antika förebilder hade den engelska
skolhumanismen således skapat både en tragedi och en komedi,
hvilka voro alldeles oberoende af det medeltida folkskådespelet.
De voro på ett annat språk, skrifna för en annan publik, uppförda
ej af handtvärkare eller yrkesskådespelare, utan af studenter;
de voro visserligen ännu tämligen lärda och pedantiska, men dock
vida mera dramatiska i byggnaden än de naiva folkskådespelen.
Å den andra sidan var skillnaden mellan dessa båda scener,
universitetets och folkteaterns, mindre skarp, än man kunde
förmoda, och både vid universiteten och i skolorna uppfördes
äfven engelska moraliteter. Att de båda arterna skulle ömsesidigt
påvärka hvarandra, var därför att vänta, och ganska tidigt
möta vi ett stycke, som står på gränsen mellan båda, nämligen
Ralph Royster Doyster af Nicholas Udall, som i början af
1550-talet var skolmästare i Westminster school; antagligen skrefs
stycket 1553 för denna skola, ej för Eton, där Udall förut varit
anställd. Innehållet kan sammanfattas i några ord. Hjälten,
den fege storskrytaren Ralph Royster Doyster, narras af sin
favorit Matthew Merrygreek att fria till Dame Custance, men
blir afvisad, och när han för att hämnas vill i spetsen för sina
tjänare storma hennes hus, blir han med vanära besegrad af de
med damborstar och andra tillhyggen beväpnade kvinnorna. Både
handling och karaktärer äro lånade från Plautus’ Miles Gloriosus,
men det hela är förlagdt till London och har en rent engelsk
färgton.
Säkerligen misstager man sig, om man i detta stycke lägger
in någon högre estetisk afsikt. Udall afsåg nog aldrig att på
engelska skapa ett värkligt lustspel i noga anslutning till antiken,
utan valde ett plautinskt motiv blott för att roa sina skolgossar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
