Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det engelska dramat före Marlowe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men å den andra sidan hade Norton och Sackville också ett
rent estetiskt syfte med sin tragedi. Både de och samtiden
insågo, att Gorboduc var den första, regelriktiga, efter klassiska
mönster bygda tragedien på engelskt språk. Den antikiserande
tendensen visar sig redan i versformen. För 1500-talets humanister
låg hufvudskillnaden mellan antik och modern poesi
nästan blott däri, att den förra var orimmad, under det att
den senare begagnade sig af rimmet, som uppfunnits af »goter
och hunner». Redan Trissino hade därför skrifvit sin Sofonisba
på versi sciolti, och det var denna versform, blankversen eller
den orimmade tiostafviga versen, som Norton och Sackville nu
upptogo för Englands första antikiserande tragedi. Ett
folkskådespel och en klassisk tragedi skildes också en lång tid framåt
företrädesvis därpå, att den förra var på rimmad knittel, under
det att den senare var på blankvers.
Från Seneca lånade Norton och Sackville ock de körer, som
afsluta hvarje akt och genom hvilka tragedien erhöll den indelning
i fem akter, som föreskrifvits i Horatius’ poetik. Men
dessa körsånger, som utföras af »fyra gamla och visa män i
Brittannien» äro mycket korta och tydligen skrifna utan något
egentligt intresse, under det att de i Jodelle’s tragedi upptaga
omkring en tredjedel af hela dramat. Men den mera lyriska
tragedien låg ej för det engelska lynnet, och det mötte därför
säkerligen ingen indignation, då folkteatern sedermera helt enkelt
slopade dessa körer, hvilka man där för Öfrigt af tekniska skäl
ej kunde utföra.
Ett tredje antikt drag var den skarpa skillnaden mellan tragedi
och komedi. Ingen komisk scen finnes inlagd i Gorboduc,
och det hela rör sig ständigt på den högsta tragiska koturnen.
Och på denna punkt ligger, såsom vi sedan skola se, den mest
i ögonen fallande olikheten mellan folkdramat och det klassiska
dramat, ty i mysteriet och moraliteten hade man obesväradt
blandat komiska och patetiska scener om hvarandra, och denna
vana ville det realistiska folkdramat ej öfvergifva.
I likhet med Senecadramat rör sig vidare Gorboduc inom en
ämneskrets, som i Scaligers året förut utgifna poetik på detta
sätt karaktäriserats: »De tragiska ämnena äro storslagna och
hemska: kungars befallningar, dråp, förtviflan, själfmord medels
hängning, landsflykt, mord på barn och föräldrar, blodskam,
eldsvådor, strider, bländande, gråt, snyftningar» etc. Men allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
