- Project Runeberg -  Shakspere och hans tid / Förra delen /
107

(1916) [MARC] [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genombrottet inom det engelska dramat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunna befara, att ett dylikt segerlopp icke skulle kunna få
någon annan begränsning än genom hjältens död. Men så är icke
fallet. Stycket bildar värkligen ett afslutadt helt tack vare en
annan handling, som Marlowe lagt in och som löper jämnsides
med bataljerna. Medan Tamburlaine ännu blott är röfvarhöfding,
tillfångatager han Zenocrate, dotter till Egyptens sultan och
trolofvad med konungen af Arabien. Han gripes af hennes skönhet
och erbjuder henne sin kärlek. Till en början gör hon motstånd,
men hans mäktiga personlighet tvingar äfven hennes vilja,
och på segertåget följer hon med som hans älskarinna. Då en
af de mediska stormän, som jämte henne tillfångatagits, söker att
svärta honom, svarar hon med ett passioneradt utbrott: Tamburlaine’s
blickar likna solen på Nilens vågor, och hans röst klingar
såsom musernas sång. Till detta samtal lyssnar Tamburlaine
osedd, men när han hört Zenocrates eldiga kärleksförsäkran,
stiger han utan att säga ett ord fram och fattar ömt Zenocrates
hand, medan han blott kastar en betydelsefull blick på
vedersakaren. Därpå aflägsnar han sig åter, tyst såsom han kommit,
men efter en stund lämnar ett bud en dragen dolk åt Agydas,
bakdantaren:

Se här, Agydas, hur dig kungen hälsar!
Han bad dig själf att tolka innebörden.


Och Agydas förstår meningen samt sticker dolken i sitt bröst.

Den egyptiska konungadottern är således nöjd med att få vara
den skytiske röfvarens frilla. Men hennes fader och hennes
trolofvade rusta sig till krig, och Tamburlaine belägrar hennes
fädernestad. Det röda tältet reses upp och Zenocrate ber fåfängt
om nåd för sina landsmän. Men Tamburlaine är oblidkelig. När
staden slutligen ger vika, är det för sent, ty det svarta tältet har
redan rests, och Zenocrate måste se, huru ödeläggelsen rasar
öfver hennes egen hembygd. Slutligen återstår blott den sista
pröfningen. Hennes fader och hennes älskade stå med vapen i
hand mot hvarandra, och Zenocrate vet först icke, hvem hon
skall önska segern. Men kärleken segrar, och nu — det är
Marlowe’s mening — har Tamburlaine vunnit sin största triumf. Han
upphöjer Zenocrate till drottning, och hon får rätten att skona
de besegrade. Med denna scen slutar dramat.

Af prologen till den andra delen veta vi, att stycket vunnit en så
väldig framgång, att Marlowe — tydligen på truppens uppmaning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakstid/1/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free