Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genombrottet inom det engelska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anlitad läkare. Hans dödsår inföll först 1625, och han blef
således den ende af kotteriet, som icke rycktes bort redan i
ungdomen.
Det återstår blott att nämna en af dessa »Shaksperes föregångare»,
Thomas Kyd, hvilken i mycket intager en särställning.
Greene’s kotteri tyckes han icke hafva tillhört, och med Marlowe
hade han enligt uppgift endast en flyktig bekantskap. Hans
biografi är för öfrigt så godt som okänd. Man vet blott, att han
var född i London 1558 såsom son till en skrifvare vid någon
domstol, att han studerat i den förträffliga Merchant Tailors’
School och att han afled 1594. Det enda bevarade stycke, som
säkert är af honom, the Spanish Tragedy, skrefs med sannolikhet
före 1589, troligen kort efter det att Tamburlaine gjort
blankversen populär äfven på folkteatern.
Någon Marlowe-imitation är Spanska Tragedien emellertid icke,
utan dess betydelse ligger däri, att Seneca, universitetens och de
lärda skolornas älsklingsförfattare, därmed öfverfördes också till
folkteatern i den form som detta var möjligt med hänsyn till
teaterns resurser och publikens smak. Kören har naturligtvis
måst uteslutas, men i stället inledes sorgespelet af en dialog
mellan »Andreas ande» och »Hämden», och med ett samtal mellan
dessa båda afslutas hvarje akt.
Den förhistoria, om hvilken vi genom prologen underrättas,
är i korthet följande. Don Andrea, som anfört den spanska
hären i kriget mot Portugal, hade därunder dödats af Don
Balthazar, den portugisiske konungens son, som dock tillfångatagits
af Andreas vän Horatio, son till marskalken Jeronimo. Vidare
få vi veta, att Andrea varit trolofvad med Belimperia, den spanske
konungens brorsdotter. Då prologen börjar, talar Andrea
om allt detta för Hämden och nämner vidare, att hans själ, när
denna skulle passera Acherons ström, blifvit afvisad af Charon,
därför att han ej erhållit någon begrafning, och först när Horatio
gifvit honom en dylik, hade den dystre färjkarlen forslat honom
öfver, hvarefter han efter Vergilius och andra antika författare
skildrar underjorden. Proserpina — så slutar hans tal — hade
till sist bedt Hämden ledsaga honom genom de portar af horn,
genom hvilka drömmarna tåga ut i den tysta natten. Hämden
ber honom då taga plats för att skåda, huru Belimperia
hämnas hans död: »Låtom oss taga plats att betrakta skådespelet
och göra tjänst som Chorus för denna tragedi».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
