Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skådespelarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egen hand uppföra dylika, ehuru detta med bandets begränsade
personal torde hafva varit ganska svårt. Den ännu bevarade
rollförteckningen i Cambyses säger oss dock, huru detta gick
till. Rollerna äro 38, men dessa fördelades på sju personer, af
hvilka en fick uppträda i icke mindre än nio roller. På samma
sätt anmärkes af författaren till det 1565 tryckta skådespelet
Darius, att de tjugoen rollerna »lätt kunna spelas af sex personer»,
och detsamma framgår af scenanvisningarna i Bale’s Kyng
John: »England afträder och kläder om sig till Clerus», »Sedition
afträder och kläder om sig till Civil order», »Private Wealth
går ut och kläder om sig till Nobility». Ännu i Heywood’s 1607
tryckta drama, the fayre Mayde of the Exchange, förekommer
en tabell, som visar, att de tjugo rollerna »lätt kunna spelas af
elfva personer»; tre af dem utförde ej mindre än tolf roller
tillsammans o. s. v.
Den popularitet, som dessa skådespel förvärfvade sig, särskildt
sedan de börjat behandla de så ifrigt diskuterade religiösa frågorna,
gjorde, att massor af dylika skådespelarband med 1500-talets
början växte upp. Fem, sex à sju man starka genomströfvade
de England i alla riktningar, och den under Henrik VIII våldsamt
stegrade pauperismen bidrog naturligtvis att öka antalet af
dessa lösdrifvare. De omtalas nu ganska ofta i de kungliga
förordningarna. I en 1545 utfärdad proklamation mot »vagabonder,
röfvare och lättjefulla personer», säger sig konungen hafva
bestämt, att »alla sådana röfvare, lösdrifvare, herrelöse män,
offentliga skådespelare och illasinnade personer» skulle tjäna Hans
Majestät och riket i deras krig, särskildt på den flotta, som Hans
Majestät ämnade utrusta mot sina fiender. Och under Edward VI
förbjödos deras representationer med hänsyn till skådespelens
polemiska och uppviglande innehåll, likaså under blodiga Marias
tid — i båda fallen säkerligen utan effekt. Men äfven Elisabeth
inledde sin regering med en dylik proklamation, i hvilken alla
slags »interludes» förbjödos, utom de, som förut godkänts af
vederbörande stads eller grefskaps myndigheter, och dessa ålades
strängeligen att ej tillåta uppförandet af sådana stycken,
hvilka behandlade religiösa frågor eller frågor om statens styrelse.
Och i en annan proklamation af 1571 förtydligades föregående
påbud därmed, att alla »fäktare, björnförevisare, offentliga
skådespelare och ministreler», som icke voro tjänare hos
någon lord eller annan högtstående person, skulle betraktas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
