Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skådespelarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hofvet nu i vida större utsträckning än förut började att
använda de under lordernas beskydd stående trupperna, som själfva
fingo bekosta sina kostymer och som betalades af den stora
allmänheten. Denna ekonomiska synpunkt spelade tvifvelsutan en
mycket stor roll i det kraftiga understöd, som dessa trupper
erhöllo af regeringen i deras kamp mot lord mayor och aldermen,
och skälet åberopades äfven af skådespelarne själfva: fingo de
ej lifnära sig genom representationer inför allmänheten, kunde
de ej spela för hofvet och drottningen. En annan följd af denna
förändring blef, att the master of the revels allt mer och mer
öfvergick från att vara blott hofämbetsman till chef för alla
teaterbanden i riket. Hans ämbete utgör därför ett led i regeringens
allmänna centraliseringspolitik. Redan i det patent, som 1574
utfärdades för Leicester’s trupp, bestämdes, att alla de skådespel,
som skulle uppföras, först skulle granskas och godkännas af
the master of the revels, och 1581 utsträcktes hans myndighet
därhän, att han i detta syfte kunde, när han så önskade,
förekalla alla skådespelare och skådespelsförfattare för att pröfva
de stycken, som skulle gifvas. Tack vare denna rätt blef platsen
ganska indräktig. För det första fick hvarje ägare till en teater
— åtminstone Henslowe, den enda, hvars affärer vi i detalj känna
— betala honom en afgift af till en början 5 sh. i veckan för
rätten att hålla teater, sedan 6 sh. 8 d., därpå 40 sh. i månaden
och slutligen 3 pund. Under Karl I gjorde han dessutom anspråk
på två benefice-föreställningar och en då till 100 pund
skattad share (»aktie») i teatern. Denna utgift måste teaterägaren
vidkännas, men en annan drabbade truppen. För hvarje nytt
stycke, hvars uppförande han tillät, fick nämligen truppen äldst
betala 7 sh., senare 1 pund och slutligen 2, och om ett gammalt
stycke omändrades, måste hälften betalas. Vidare kommo
alla möjliga slag af mutor: för rätten att spela under fastan,
under pest o. s. v. I allmänhet var han dock en mycket mild
härskare och ingrep mot skådespelen, först då han fått en
påstötning från högre håll. Det enda fall, då han själfvilligt
tyckes hafva utöfvat någon censur, rörde politiken. Från Sir
Edmond Tylney’s tid finnes blott kvar ett enda af honom granskadt
teatermanuskript, Sir Thomas More, och i detta har han ängsligt
strukit allt, som kunde nära mindre lojala känslor. Från
hans efterträdares, Sir George Buc’s, tid finnas tvänne andra på
samma sätt censurerade teatermanuskript, The Second Maiden’s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
