Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arrangemanget var naivt, men hade den fördelen med sig, att
publiken aldrig behöfde vara tveksam om den lokal, där
dramats handling skulle spela.
På den engelska hofteatern togs principen upp och
förbättrades ytterligare, i det att dessa olika »mansions» icke sattes i
rad bredvid hvarandra i fonden, utan på sidorna, ungefär
såsom våra kulisser — hvilka härifrån hafva sin historiska
upprinnelse — och därmed vann man den fördelen, att man kunde
placera t. ex. tvänne grannhus midt emot hvarandra och betrakta
den mellanliggande scenen såsom gatan mellan dem.
Hofräkenskaperna tala också om dylika »mansions». Så uppfördes under
året 1567—1568 sju skådespel vid hofvet, och för dem behöfdes:
Stratoes hus, Gobbins hus, Orestes hus, Rom, Lyckans palats,
Skotland och ett stort slott, hvilka förfärdigades af måladt tyg. Vid
julskådespelen 1579 användes i skådespelet The duke of Millayn
and the marquese of Mantua tretton alnar tyg till ett landthus
och en stad, för A history of Alucius tio alnar till en stad och
en fästning, för A history of the four sons of Fabius tretton
alnar till en stad och ett bärg, för ett fjärde drama en stad och
en fästning, för ett femte en stad och ett landthus, för ett sjätte
en stor stad, en skog och ett slott o. s. v. Som man häraf ser,
målades nya dekorationer för hvarje drama.
Men dessa dekorationer voro säkerligen fasta. Första gången
rörliga omtalas, är mig veterligen 1605, då ett maskspel, The
masque of blackness, uppfördes inför hofvet i Whitehall. Ben
Jonson hade lämnat det poetiska bidraget, och den bekante
arkitekten Inigo Jones fick här för första gången visa sin talang
såsom anordnare af den sceniska afdelningen. Ben gifver en
beskrifning af denna. »Det första sceneriet framstälde ett
landskap, bestående af småskog samt här och där en öppen plats
med jaktscener; sedan dessa dekorationer fälts ned, visade sig
plötsligt en konstgjord sjö, som tycktes svalla invid en strand
och hvars böljor syntes röra sig och på vissa punkter vräkas
krossade tillbaka, i efterhärmning af denna lagbundna laglöshet,
hvilken är egendomlig för naturen.» På hösten samma år
anordnade Jones en representation, som gafs af Oxfords
universitet, »hvarvid med tillhjälp af målade dukar scenen växlade tre
gånger under samma tragedi».
Men en dylik lyx kunde drottningen bestå sig — ett stackars
skådespelarband kunde det icke, och äfven om aktörerna det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
