Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till teatern ledde blott tvänne dörrar: en, afsedd för publiken,
till den öppna gården, och en bakre till scenen och klädlogen,
»the tiringhouse». Vid den förra eller »ytterdörren» erlade den,
som ville in, en penny, som tyckes hafva insamlats vid ingången
af någon af truppen förordnad »gatherer», som stod där med sin
bössa, och utan denna afgift slapp ingen in. Därmed var den
betalande berättigad att stående på den öppna gården åskåda
dramat. Detta låga pris höjdes endast, när ett nytt stycke upp»
fördes, då alla priser dubblades, men gick dramat bra, kunde
troligen denna förhöjning fortfara under flera representationer; i
en dikt om Ben Jonson’s Volpone säges, att tio representationer
betraktats såsom den »första», men att det sedan blef billigare.
De ekonomiskt bättre lottade nöjde sig likväl icke med den
obekväma och trånga platsen på den öppna gården, och i en
1596 utgifven skrift heter det, att ingen kunde hafva något nöje
på teatern, så framt han icke betalade en penny vid ytterdörren,
en penny för tillträde till galleriet och en tredje för en lugn
plats. Den penny, som erlades vid ytterdörren och som beta*
lades af alla, motsvarade således de moderna italienska teatrarnas
»ingresso», som alla erlägga utom priset för den enskilda platsen.
Uppgången till gallerierna var, såsom vi af Swan*teatern kunna
se, från »the pit», hvarifrån ett par yttertrappor (»ingressus» å
bilden) ledde upp till raderna, och för att få plats på galleriet
fick man betala särskildt. Denna afgift uppbars emellertid icke
vid trappan eller vid ingången till hvarje särskildt galleri, utan
under representationens lopp gingo »gatherers» här omkring med
sina bössor och uppsamlade slantarna. Detta medförde visser*
ligen den fördelen, att den skådespelare, som för tillfället icke
uppträdde, kunde tjänstgöra såsom insamlare, men å den andra
sidan den olägenheten, att en mindre samvetsöm åskådare kunde
aflägsna sig, innan »the gatherer» kom, och ofta klagas på denna
gratispublik, som tack vare detta knep såg en bit ena dagen och
en annan bit den andra. Metoden, som var ytterst opraktisk,
stammade tydligt från den gamla värdshusgården, men fortfor att
tillämpas på teatrarna, i Irland ända till 1740.
Den sämsta platsen på gallerierna var »tredje raden», och med
all sannolikhet är det denna tredje rad, som afses med de ofta
omtalade »two penny rooms», ibland »the penny gallery» och
»the two penny gallery». Sannolikt var priset här blott en penny,
ty med den penny, som betalats i ingresso, steg hela afgiften ju
— 207 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
