Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Författarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFATTARNE.
Från själfva teatern kunna vi öfvergå till de dramatiska förs
fattarne och deras ställning till truppen och bokhandeln.
I ett föregående kapitel hafva vi sett den stora betydelse,
som 1580*talet hade för det engelska dramat, i det att en mängd
universitetsbildade unge män då kastade sig på dramatiskt författar*
skap. Att någon skådespelare själf skref ett drama, var däremot
ett fullkomligt undantag, och man kan därför förstå den för*
bittring, med hvilken Shakspere’s första uppträdande hälsades
från yrkesförfattarnes sida. Från 1580*talet känner man näm*
ligen blott två skådespelare, som också skrifvit några dramer —
Richard Tarlton, som skref ett stycke, kalladt The seven deadly
sins, och Robert Wilson, som först tillhörde Leicester’s trupp
och sedermera drottningens, och hvilken sannolikt skref en mo*
ralitet The three ladies of London, möjligen äfven några andra,
som på tämligen otillräckliga skäl tillskrifvas honom. Den mång*
frestande Antony Munday, som var allt möjligt, tyckes en tid
hafva varit skådespelare, men skref för öfrigt både för och emot
teatern. Utan tillräckliga skäl upptages han såsom författare till
ett par 1580*talspjeser, men då han på allvar uppträdde såsom
dramatiker för lord amiralens trupp, var han i hvarje fall ej skåde*
spelare. Tre andra skådespelare, Massye, Singer och Armin —
alla mycket obetydliga som författare — uppträdde såsom så*
dana först på 1600*talet, och Ben Jonson, som visserligen varit
skådespelare i sin ungdom, öfvergaf i hvarje fall yrket, då han
förvärfvat sig en ställning inom litteraturen. Shakspere kan såle*
des i detta fall sägas hafva brutit vägen.
I regeln var förhållandet mellan truppen och författaren full*
komligt fritt. Den senare kunde sälja sitt stycke till hvilket
sällskap han ville, och kunde samtidigt arbeta för flera trupper,
men liksom en författare i våra dagar i regeln håller sig till
samma förläggare, skref en dramatiker i regeln för samma säll*
skap, ända till dess att han af en eller annan anledning fann
- 236 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
