Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Författarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— skrifver denne — »att jag skall få alla de böcker, som han skrifver
ensam eller tillsammans med andra», men redan samma år afbröt
Porter sina förbindelser med truppen, vare sig han dog eller fick
anställning på annat håll; i hvarje fall höra vi ej vidare af ho*
nom. Fast lön till en särskild, vid teatern anstäld författare var dock
ej något ovanligt. Det första säkra exemplet är väl först från 1639,
men var tydligen ej någon nyhet. Det förekommer i en öfver*
enskommelse mellan skådespelare vid Salisbury*Court*teatern och
teaterägarne, och i denna bestämdes, att hvardera bolaget skulle
betala »poeten» tio sh. i veckan, och 1642, då hårda tider brutit
in öfver teatrarna, klagade skådespelarna öfver, att »våra skick*
ligaste ordinarie poeter förlorat sina årslöner och sin andra dags
recett». Det är därför icke omöjligt, att Shakspere, som från
1594 endast skref för lord kammarherrens trupp, haft särskild
ersättning härför utom de honorar, som utbetalades för de en*
skilda dramerna.
Några rättsliga bestämmelser rörande den litterära äganderätten
funnos icke, men å den andra sidan hade det utbildat sig en
viss sedvanerätt, mot hvilken man väl kunde förbryta sig, men
som dock i det hela upprätthölls. Författaren sålde sitt drama
till truppen, som honorerade honom, och därmed hade han själf
afstått från rätten att ånyo sälja stycket till en annan trupp eller
till en boktryckare. Så t. ex. tadlades Greene därför, att han
först för tjugo nobler sålt sitt drama Orlando till drottningens
trupp och sedermera — då detta sällskap var på en landsorts*
turné — till lord amiralens män. Likaså betraktades såsom ored*
ligt, att en författare, som sålt sitt drama till en viss trupp, se*
dermera lät trycka det. »Ehuru», skrifver Heywood, »några
brukat att på två olika håll sälja sitt arbete, först åt teatern, se*
dan åt boktryckaren, måste jag dock för min egen del vidhålla,
att jag alltid förblifvit den första trogen och aldrig gjort mig
skyldig till den senare förbrytelsen.» En tredje dylik oskrifven
clausul i denna sedvanerätt var, att en trupp icke — åtminstone
icke i London — ägde rätt att uppföra ett stycke, som en annan
trupp köpt och ägde. Så uppförde amiralstruppen, hvars repertoar
vi känna, icke något stycke af Shakspere, och en dylik hänsyn till
äganderätten låg naturligtvis i allas gemensamma intresse. Men å
den andra sidan är det tvifvelaktigt, om denna hänsyn också
sträckte sig till sådana pjeser, som voro tillgängliga i bokhandeln,
och i hvarje fall var man här mindre sträng. Betecknande i detta
238 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
