Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Författarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att alla trupper kastade sig på den grupp af ämnen, som för till*
fallet var mest i publikens smak, och detta förklarar åtskilliga
fenomen, till hvilka man sökt finna en mera estetisk och litterär
orsak. Så var tydligen det historiska dramat synnerligen po*
pulärt på 1590*talet, och detta är den enda rimliga anlednin*
gen till att Greene, som hade ett mycket fint väderkorn på
det, som »gjorde sig», döpte ett ohistoriskt italienskt novell*
drama till »History of King James the fourth, slain at Flodden»,
ehuru stycket icke har ett spår med engelsk historia att göra
och alls ej sysselsätter sig med slaget vid Flodden. Richard II:s
historia behandlades i icke mindre än tre dramer, utom Shakspere’s.
Richard III:s i lika många. Utom Shakspere’s Henrik V fanns
åtminstone två andra skådespel med detta ämne o. s. v. Men
med det nya århundradet upphör alldeles denna förkärlek för
engelsk historia, och i stället kom smaken för hämdetragedien
och den realistiska sedekomedien. Det ena stycket framkallade
det andra. I början af 1605 skrefvo Decker och Webster West*
ward Ho för korgossarna i St. Paul’s, men strax därefter kom
den andra barnteatern i Blackfriars med Eastward Ho af Chap*
man, Jonson och Marston, och året därpå svarade teatern vid
St. Paul’s med ett tredje stycke i samma stil, Northward Ho af
Decker och Webster. Såsom vi sedan skola se, sammanhänger
Hamlet på liknande sätt med andra hämdetragedier, som spelades
af konkurrerande trupper.
Om författarehonoraren före början af Henslowe’s antecknin*
gar 1597 känner man föga, men det är väl all anledning att an*
taga, att dessa stigit högst betydligt mot slutet af 1580*talet i
sammanhang med det stora genombrottet inom dramat. Littera*
törer som Greene förstodo nog att dyrka upp priset, och genom
en tillfällig notis få vi veta, att drottningens trupp betalat honom
20 nobler d. v. s. 6 pund 13 sh. 4 pence för Orlando Furioso.
6 pund var också det normala priset på 1590*talet för ett nytt
femaktsskådespel. Det högsta honorar, som förekommer före
1600, var 10 pund 10 sh., som betalades för Patient Grissel. Men
på 1600*talet stego honoraren ganska betydligt. En dussinför*
fattare som Daborne begärde 1613 tolf pund för sina stycken
och försäkrade, att han af andra trupper varit bjuden ända till
25; för ett stycke fick han värkligen tjugo pund, och 25 pund
var väl därför icke någon orimlighet, äfven om Daborne själf i
regeln fick nöja sig med betydligt mindre.
16. Schück, Shakspere och hans tid.
— 241 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
