Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Författarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gått till allmänt brukliga slagord. Å den andra sidan voro skå*
despelarne mindre angelägna om, att deras repertoarstycken tryck*
tes, ty ett dylikt tryck gjorde ju alltid deras representationer
mindre begärliga, och möjligheten för en konkurrerande trupp
blef alltid större att stjäla det drama, som genom trycket på sätt
och vis dock blifvit allmänhetens egendom. Skådespelarnes och
boktryckarnes intressen voro således oftast motsatta.
Den häfdvunna åsikten, att en teatertrupp stått alldeles rätts*
lös mot boktryckarne, är dock, såsom en framstående engelsk
bibliognost, Alfred Pollard, nyligen visat, icke fullt riktig, icke
häller att denna tids dramer så godt som uteslutande föreligga
blott i tjuftryck.
Londons alla bokhandlare, boktryckare och bokbindare voro
sedan gammalt förenade i ett gille, the Stationers’ Company, för
hvilket statuter utfärdats 1557. Syftet med dessa var att bringa
den engelska bokmarknaden under regeringens kontroll, och
detta skedde, dels därigenom att ingen, som ej tillhörde gillet,
fick trycka eller sälja en bok, dels därigenom att ingen bok
kunde tryckas utan ett tillstånd, som utdelades af ärkebiskopen
af Canterbury och biskopen af London. Men endast så vida
titeln syntes angifva ett brännbart ämne, hänsköts frågan om
licensen till dessa höga herrar; i vanliga fall hade gillets »master»
eller »wardens» (d. v. s. förmannen och de båda åldermännen)
rätt att meddela imprimatur. Sedan licensen erhållits, lät den
bokhandlare, som anmält boken, anteckna den i gillets register,
och därmed var den hans förlagsegendom; inregistreringsafgiften
var sex pence. Ingen ägde då rätt att trycka om boken, men å
den andra sidan kunde han sälja sin förlagsrätt till en annan
medlem af gillet, ehuru äfven denna transaktion måste inregi*
streras.
Om författarens rätt talas icke i dessa statuter af det naturliga
skälet, att de blott afsågo att ordna förhållandet mellan gillets
medlemmar inbördes samt mellan dem och kronan. Men att
författarhonorar utbetalats, är icke dess mindre säkert. Nash
berättar, att boktryckarne slogos om manuskripten till Greene’s
ströskrifter och romaner, och i en inlaga från 1586 yrka bok*
tryckarne på förlagsrättens stränga upprätthållande, emedan den,
som blott aftryckte en redan utgifven bok, kunde sälja denna
billigare, då han icke betalat författaren något honorar. Men å
den andra sidan är det ganska säkert, att förläggaren betalat
— 246 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
