Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shakspere och bokhandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få nöja sig med ett fotografiskt faksimile, som däremot är ganska
billigt; ett dylikt (i förminskadt format), utgifvet 1876 af Halli*
well, kostar blott 10 sh. 6 pence.
Men till proportionsvis nästan ännu mera svindlande priser
hafva kvartupplagorna stigit. Rekordet slås dock, så vidt jag
vet, fortfarande af det i Sverige funna unika exemplaret af första
upplagan af Titus Andronicus, som 1905 såldes -— naturligtvis
till Amerika — för 2,000 pund. Men 1907 steg the first part
of the Contention (1594) till 1,910 pund och 1906 betalade en
amerikanare 2,000 pund för en upplaga af the Passionate Pil*
grim (1612), som visserligen är känd blott i två exemplar, men å
den andra sidan, trots titelns uppgift, icke är af Shakspere. I
vanliga fall äro prisen betydligt lägre. Vid en stor auktion 1906
såldes folion 1623 för 245 pund; den andra folion ett exemplar
för 40, ett annat för 13 pund 15 sh., Henrik V (1608) för 150, Kin?
Lear (1608) för 395, Köpmannen i Venedig (1600) för 460, Mid*
sommarnattsdrömmen (1600) för 480 pund o. s. v.
När dylika priser betalas för de gamla Shaksperetrycken, hvad
betalas då — kan man fråga — för ett Shaksperemanuskript? Frå*
gån är lätt besvarad: utom några namnteckningar finnes icke nå*
gon enda handskrift af skalden. Efter allt att döma kan Shakspere
själf icke hafva hyst något större intresse för dessa manuskript,
som han icke brydde sig om att utgifva och som han och hans
kamrater betraktade såsom teaterns egendom. De förvarades an*
tagligen af Hemings, och såsom vi sett gjorde de med all sanno*
likhet tjänst som regissörsexemplar. Efter folioupplagans tryck*
ning ansågos de förmodligen värdelösa, och i hvarje fall förstör*
des de, då alla teatrar vid puritanupprorets utbrott stängdes och
de gamla teatertrupperna upplöstes. Att Shakspere, då han mot
sin lefnads slut flyttade öfver från London till Stratford, kunnat
föra med sig manuskripten till fullbordade och ofullbordade dikter,
är ju rimligt, men hans familj var nästan illiterat, och att den
skulle hafva bevarat några teaterstycken, är föga sannolikt. Hans
måg och dotter lutade för öfrigt åt puritanismen, och om några
handskrifna skådespel funnits kvar bland skaldens papper, drogo
de efterlefvande nog försorg om, att de brändes. Skaldens dotter*
dotter och sista ättling, Lady Barnard, dog 1670, och man har
trott, att hon kunnat äga några Shaksperepapper, men den un*
dersökning, som företagits på hennes gods, Abingdon, har icke
ledt till något resultat. Och på annat håll finnes intet. Man
— 280 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
