Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes första londontid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt Hamlets skald. Men de yttre bevisen äro här afgörande,
och att förstlingsdramat ej erinrar om den mogne skalden, är ej
mer än vi kunnat vänta — Hermione och I Rom påminna också
mycket litet om den Strindberg, som vi känna såsom författare
af Hemsöborna, Fröken Julie och Inferno. Och betraktar man
stycket i dess litteraturhistoriska sammanhang, är det alls icke
underlägset majoriteten af äldre och samtida skådespel.
Dramat börjar onekligen med ett kraftigt dramatiskt uppslag.
Henrik V, segraren vid Agincourt och Frankrikes betvingare, lig»
ger på sin bår i Westminster Abbey och kring denna hafva ri»
kets stormän samlat sig. Men i deras veklagan öfver den store
döde blanda sig ock andra toner, som båda Englands stundande
olyckor. Vi bevittna de första utbrotten af lordernas afund och
maktlystnad, och följderna visa sig redan innan begrafningsföljet
skingrats — efter hvarandra komma tre olycksbud från Frankrike:
Paris, Rouen och massor af andra städer hafva fallit i fransmän»
nens våld, icke i följd af förräderi, utan genom de styrandes in»
bördes kif och brist på handlingskraft, de franska vasallerna
hafva gjort uppror och den tappre Talbot har fallit i fångenskap.
Scenen flyttas därefter till Frankrike, där den orleanska jungfrun
uppträder och visar sin undergörande förmåga: midt bland hof»
männen känner hon igen den för henne förut obekante dauphin
Karl, ehuru kvinna besegrar hon honom i fäktning, och i spet»
sen för fransmännen tågar hon till Orléans att undsätta staden.
Därefter växlar scenen åter och visar oss oenigheten mellan det
engelska rikets protektor, härtigen af Gloucester, och den äre»
lystne prelaten biskopen af Winchester. Den fjärde scenen spe»
lar i Orléans. Talbot har utväxlats ur sin fångenskap och kom»
mit till stadens försvar, men den engelske befälhafvaren, den
hjältemodige Lord Salisbury, faller för ett skott, en allmän strid
uppstår, engelsmännen blifva först besegrade, men till sist slår
Talbot fransmännen. Efter segern mottager han en inbjudan
från den franska grefvinnan af Auvergne, som förrädiskt söker
fånga hjälten. Talbot är henne emellertid för klok, och hon
faller i sin egen snara, ehuru han storsinnadt förlåter henne.
Nästa scen bryter sammanhanget. Den spelar i Temple»träd»
gården och skildrar en tvist mellan Richard Plantagenet och gref»
ven af Somerset. Tvistens anledning beröres ej, men de närva»
rande dela sig i tvänne partier, af hvilka Richard’s anhängare till
tecken bryta en hvit ros, Somerset’s en röd — uppslaget till det
- 313 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
