Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes första londontid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— det äldre styckets Ferando — är själf en förmögen man, som
nyligen ärft sin fader. Han är glad och oförvägen, en man, som
älskar äfventyret för dess egen skull och som aldrig väjt undan
för en fara; finkänslig är han minst af allt, men man har tyd*
ligen icke rätt att taga alla hans uppgifter såsom allvarligt me*
nåde. Då han försäkrar, att han skulle taga en hustru, ful som
en häxa, gammal som Sibylla och argsint som Zantippa, blott
hon vore rik, så är detta blott ett skämt. Men då han strax
därefter får höra, att den tillämnade är ung, rik och vacker, fastän
en oförbätterlig argbigga, talar han ut sitt hjärtas mening.
Tror ni, att litet buller gör mig döf?
Har jag ej redan hört, hur lejon ryta?
Har jag ej hafvet hört, af stormar upprördt,
Likt skummigt vildsvin rasa fram och vråla?
Har jag ej hört ett groft artilleri
Och himlabatteriet högt i sky?
Har jag ej hört i slaktningens tumult
Trumpetskall, härskri, hingstars gnäggande?
Ack, prata ej för mig om kvinnotunga!
Det hela blir för honom ett gladt och hurtigt äfventyr. Man
har visat honom en vild fåle, som alla misslyckats i att tämja,
och det är den uppgiften, som i främsta rummet lockar honom,
äfven om han ingalunda är okänslig för hemgiften.
På samma sätt har Shakspere förmänskligat hjältinnans karak*
tär. I det äldre stycket är hon egentligen blott en argbigga, som
ingen vill hafva trots hemgiften och som därför, så snart Ferando
framfört sitt besynnerliga frieri, svarar:
Likväl jag säger ja och tager honom,
Ty allt för länge re’n jag gått som flicka.
Shakspere’s Käte är icke en lika osammansatt natur, och lik*
som Petruchio har äfven hon en förhistoria, som förklarar hen*
nes karaktär. Bortklemad af en svag fader, hade hon opåtaldt
fått lämna sitt dåliga lynne och sina nycker ett så fritt spelrum,
att hon blifvit outhärdlig för sin omgifning. Slutligen ser hon
alla draga sig undan för henne, hon blir en visa i hela staden,
och hennes bitterhet finner ökad näring, då hon ser den kärlek,
som kommer hennes stilla och saktmodiga syster till del:
— 340 —
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
