Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes första londontid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter detta yppar morén hela den rad af nedrigheter, som
han och Tamora begått, och han berättar detta utan ånger, med
värklig vällust öfver de gräsligheter, han skildrar. Scenen —
hur chargerad den än är — hör onekligen till de bättre i styc*
ket, och förmodligen har det varit denna scen, som lockat nå*
gra att gissa på Marlowe såsom författaren, ty Aarons karaktär,
särskildt i denna scen, har onekligen vissa likheter med Barabas
och Ithamore i Juden på Malta. Scenen slutar därmed, att en
budbärare inbjuder Lucius till en sammankomst med Saturninus
i Titus’ hus.
Därefter flyttar handlingen åter till detta. Tamora, Chiron
och Demetrius komma dit förklädda såsom Hämd, Mord och
Våldtäkt, och Titus, som naturligtvis känner igen dem, häl*
sar dem välkomna i deras fingerade gestalter, på hvilkas värk*
lighet han synes tro. Kejsarinnans mening är att genom den sin*
nessvage locka Lucius till Rom för att under hans frånvaro
öfverraska och förskingra goterna. Men Titus öfverlistar dem.
Han låtsar gå in på allt. Men sedan kejsarinnan aflägsnat sig,
griper och fängslar han hennes söner och slaktar dem med La*
vinias hjälp; med sina armstumpar håller hon i det bäcken, i
hvilket deras blod rinner. När sedan Saturninus och Tamora
komma, bjuder Titus dem på en festmåltid, och under denna
serverar han Tamora sönernas kött. Han frågar så kejsaren, om Vir*
ginius gjorde rätt, då han dräpte sin egen skändade dotter, och
när Saturninus svarat ja, sticker Titus ned Lavinia; därefter yp*
par han, att Tamora ätit sina egna barn och sticker så ned henne.
Saturninus dräper Titus, men faller själf för Lucius’ dolk. Denne
är således den ende öfverlefvande af hufvudpersonerna — morén
föres nämligen bort att under gräsliga marter aflifvas — och af
folket utropas Lucius till kejsare. Därmed slutar detta vilda
morddrama.
Att Shakspere ej själf uppfunnit denna handling, är utan vi*
dare klart, men tyvärr veta vi ganska litet om dess källor. Ämnet
förefaller vara historiskt, men är det icke. Väl har man påstått,
att förebilden till Titus Andronicus varit den byzantinske kej*
såren Andronikos I (1183—1185) och att Tamora varit Georgiens
berömda drottning Thamar (1184—1212), men mera än en namn*
likhet mellan historiens och dramats figurer har man icke kun*
nat uppvisa, och sannolikt återgår dramats handling i yttersta
hand till någon nu ej känd novell. En dylik — i Bandellos
- 358 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
