Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes första londontid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1620 tryckta tyska dramat. Ty afvikelserna äro här så stora, att
Eine klägliche Tragædia svårligen kan betraktas såsom en korrup»
tion af det stycke, vi känna. För det första äro namnen alldeles
olika. Mindre betyder väl, att Tamora, som kallas Etiopissa,
blifvit drottning af Etiopien, ty detta har tydligen skett genom
ett slags assimilation med drottningens älskare, morén, och stri»
der mot innehållet, i det att hvarken drottningen eller hennes
söner äro svarta; hos Shakspere röjes faderskapet till barnet
just af dess svarta färg. Några andra af det tyska dramats per»
söner kallas blott vid titlar såsom den romerske kejsaren (Sa»
turninus), Andronicas man (Bassianus) och morén (Aaron). Men
de flesta hafva alldeles nya namn: Victoriades (Marcus Andro»
nicus), Helicates (Demetrius), Saphonus (Chiron), Vespasianus
(Lucius) och Andronica (Lavinia). Med undantag för hufvud»
personen, Titus Andronicus, är således ej ett enda namn gemen»
samt, och om Shakspere’s Titus varit källan till det tyska dra»
mat, är det svårt att förstå, hvarför en dylik ändring företagits.
Men också handlingens gång afviker på flera ställen. Vi be»
hofva blott taga början. Stycket börjar därmed, att Vespasianus
(således Lucius, ej Marcus) föreslår, att Titus skall väljas till
kejsare; den aflidne kejsarens son protesterar, och Titus själf
förklarar sig för honom, hvarpå han utropas. Därpå anhåller den
nye kejsaren att få Andronica till äkta, hvilket Titus bifaller.
Men så frågar kejsaren, hvilka de äro, som stå bakom Titus, och
då denne svarat, att det var drottningen af Etiopien och hennes
följe, yttrar kejsaren de sköna orden: »Sie thun mir sonderlich
wolgefallen, fürnemblich das weibliche Creatur, und wollte wün»
schen, dass sie meine möchten sein.» Titus skänker henne då åt
kejsaren, hon och de öfriga befrias från bojorna, och morén stannar
ensam kvar samt håller en lång monolog, af hvilken framgår, att
han varit drottningens älskare, att konungen af Etiopien miss»
tänkt detta, men att morén då förgiftat honom. Därigenom hade
han blifvit Etiopiens herre, men till sist hade Titus slagit och
tillfångatagit honom.
Sedan han aflägsnat sig, kommer kejsaren åter in och tager
Etiopissa till kejsarinna.
Flera olikheter mellan denna del af handlingen och motsva»
rande del hos Shakspere äro mindre betydande och kunna myc»
ket väl skrifvas på den klumpige tyske öfversättarens räkning —
så t. ex. moréns förhistoria, om hvilken Shakspere’s stycke intet
- 360 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
