Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes första londontid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste vidare syfta på ett af truppen nyligen uppfördt drama,
hvars innehåll ej fallit publiken ur minnet. Men något drama
med titeln Titus Andronicus uppfördes icke af lord Strange’s
trupp under första halfåret af 1592, under hvilken tid vi känna
truppens repertoar. Däremot spelades då Titus och Vespasianus,
och då författaren till A knacke to knowe a knave skref sitt i
början af juni uppförda drama, var detta stycke just truppens
stora succés; från den 11 april hade det uppförts upprepade
gånger. Det kan därför knapt lida något tvifvel, att det är
på detta stycke, som det anförda yttrandet syftar.
Men då förstå vi också, hvarför Shakspere kom att omarbeta
det äldre stycket.
Trots alla litteraturhistoriska undersökningar, som gå i motsatt
riktning, har kritikern i våra dagar svårt att befria sig från sin
egen tids estetiska synpunkt, när han skall bedöma den elisa*
bethska tidens teater. Sålunda ser man mycket ofta den upp*
giften, att Shakspere blott »insatt några mästerliga drag» i ett
äldre Titus*drama, tydligen i det estetiska syftet att förbättra
detta. Men hvarför skulle han det hafva gjort? Strange*trup*
pen, som gaf Titus och Vespasianus för fulla hus, intresserade
sig ej alls för några estetiska förbättringar af detta stycke och
var alldeles nöjd med dramat, sådant det var, blott det drog
folk. Och att Shakspere själf skulle hafva trugat sig till att »för*
bättra» ett för honom troligen ej vidare sympatiskt stycke, är
också mycket litet sannolikt. Men tänka vi oss saken från rent
praktisk och ekonomisk teatersynpunkt, får omarbetningen en
ganska naturlig förklaring. Titus och Vespasianus var en bland
Strange*truppens bästa kassapjeser, då truppen i juni 1592 af
skäl, som vi känna, drefs bort från London till landsorten. Det
var därför ganska naturligt, att Pembroke*truppen, till hvilken
Shakspere nu sällat sig, önskade att få spela ett så pass populärt
stycke. Till en början syntes denna önskan omöjlig att realisera,
då Strange*männen tagit sitt manuskript med sig till landsorten.
Men lyckligtvis räknade Pembroke*truppen bland sina medlem*
mar en »Johannes Factotum», som själf spelat med i stycket,
kunde åtminstone en roll, hade fraserna från de andra i hufvu*
det och naturligtvis gången af det hela klar för sig, och så gaf
truppen honom i uppdrag att, så godt han med dessa reminiscen*
ser kunde, skrifva ett nytt Titus*drama. Det var i hvarje fall
detta Shakspere gjorde, och han tyckes hafva lyckats så väl, att
- 362 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
